Efterfrågan på skolsegregation är här för att stanna

En av friskolornas idéer är att tillhandahålla segregation för de som så önskar, skriver gymnasieläraren Therese Rosengren.

På ett samhälleligt plan tycks många vara överens om att det fria skolvalet kan skapa osunda incitament och leda till ökad segregation. Ändå verkar politiker nationellt vara ovilliga att agera i enlighet med opinionen, så som den uttrycks i skoldebatten och diverse mätningar. Istället dras utredningar i långbänk och verkningslösa förslag lanseras.

Kanske ligger förklaringen till den politiska passiviteten i en insikt om att människor håller sig med en uppsättning åsikter offentligt, men agerar på ett annat sätt privat. Den bilden stärks när man undersöker friskolors framväxt samt hur skolsegregation uppstår och vidmakthålls.

Självklart uppstår i ett sådant läge en fullt rimlig oro hos föräldrarna

Hur kan vi förstå friskolors etableringar i kommuner där det redan finns tillräckligt med skolplatser? Friskolornas intåg på den lokala skolmarknaden kombineras med en marknadsföring som tilltalar målgruppen ambitiösa och resursstarka elever, med löften om höga krav, ordning och studiero. När den elevgruppen koncentreras till vissa skolor, förstärks segregationen och likvärdigheten försämras. Detta får kommunala politiker att skissa på omstruktureringar för att bromsa utvecklingen. Men, trots upprepade försök i ett stort antal kommuner, misslyckas vanligtvis dessa satsningar och leder tvärtom till ännu mer segregation.

I boken De gränslösa, lyfts Uddevalla kommuns utmaningar med sina grundskolor fram som ett exempel på vad kommuner kan ställas inför. Redogörelsen kan kompletteras med läsning på kommunens hemsida. Fram träder bilden av en kommun som genomgått relativt stora demografiska förändringar på kort tid. Inte minst påtagligt har detta blivit på flera kommunala skolor, där det uppstått problem med otrygghet, bristande studiero och trängsel. Kommunen har satsat på en omorganisation av grundskolorna i syfte att förändra elevsammansättningen och uppnå en bättre demografisk balans. På så sätt hoppas man kunna “förbättra arbetsmiljön och studieresultaten samt minska segregationen”

Självklart uppstår i ett sådant läge en fullt rimlig oro hos föräldrar vars barn hittills gått på de kommunala skolor där skolgången upplevs ha fungerat relativt väl – tack vare segregationen. Deras barn har gynnats av att olika elevunderlag har samlats på olika skolor. De vill inte riskera en försämrad skolgång för sina barn, orsakad av politiska åtgärder med oviss utgång. Ur det perspektivet blir viljan att segregera sig förståelig. Ur ett samhällsperspektiv, där man ser till alla gruppers intressen, blir slutsatsen den motsatta. I denna situation dyker en friskola upp och ansöker om att få etablera sig i kommunen. Att det försvårar ovan nämnda omstrukturering och hotar resultera i ett kostsamt överskott av kommunala skolplatser, är inget som Skolinspektionen tar hänsyn till när de godkänner ansökan.

Det här är ett exempel på hur skolmarknaden fungerar. Vill man vara cynisk kan man säga att en av friskolornas affärsidéer är att tillhandahålla möjligheter till segregation, för dem som så önskar.

Friskolesystemet i dess nuvarande utformning är attraktivt för vissa grupper, men för samhället och skolväsendet som helhet leder det till flera icke önskvärda effekter. För att förstå varför politiker nationellt är så ovilliga att förändra systemet, måste man se vilka grupper som gynnas av nuvarande ordning och hur tungt deras intressen väger. Att som förälder öppet erkänna att man sätter sina egna barns intressen framför samhällets låter ju inte bra, även om de flesta i skarpt läge skulle resonera på samma sätt. Därför säger man istället en sak utåt, men gör en annan i praktiken. Politikerna noterar detta och kan bortse från vad väljaropinionen tycks visa. De inser att verkligheten är en annan. Och, i den verkligheten lever och frodas marknadsskolan. Den är uppenbarligen här för att stanna – i en eller annan form.

Therese Rosengren, gymnasielärare, Stockholm