Drygt 100 dagar har gått sedan Mona Sahlin avgick. Om 22 dagar ska en ny partiledare rätta till glasögonen i talarstolen på nybyggda Stockholm Waterfront Congress Centre, där hemsidan lovar att ”anything is possible”.
Men när S-valberedningen kallar till möte verkar ingenting vara möjligt. Allt sker bakom stängda dörrar, och senast hade den ena kvällstidningen sex (!) reportrar stationerade utanför. De fick ingen vit rök att rapportera om.
Enligt tidningsuppgifter har S-partidistriktens nomineringar duggat tätast kring Tomas Eneroth. Han uppges dock ha tackat nej. Därefter ska flesta nomineringar ha tillfallit Mikael Damberg och Thomas Östros. Där borde frågan ha varit nära en lösning. De 26 S-partidistrikten var inkallade av valberedningens ordförande. Varför tog de inte en votering om saken?
Kanske blockeras de två ”hetaste namnen” av några enskilda partidistrikt som kräver kompensation? Har ett av dessa partidistrikt en bro till Danmark? Kanske ställs krav för att en partiledare ska släppas fram: En ny helhetslösning som stillar det egenintresse som aldrig ljuger? Kanske i form av inflytande över de andra poster som kan omfördelas: partisekreterare, ekonomisk-politisk talesperson, gruppledare i riksdagen, platserna i partiets verkställande utskott.
Det är omöjligt att tyda vinterns socialdemokratiska kökkenmödding. Däremot finns ett par orostecken.
I Erik Fichtelius bok ”Aldrig ensam, alltid ensam. Samtalen med Göran Persson 1996-2006” varnar den tidigare statsministern för att SSU-stridernas metoder en dag kan prägla partiets ledning. En socialdemokratisk partiledare har i regel valts med ett starkt mandat, utan krav på att använda nyckelpositioner i ett kompensationsspel enligt SSU-manér. Det vore olyckligt om de utdragna partiledardiskussionerna är ett tecken på att Persson får rätt.
Den nya partiledarens mandat hade blivit starkare om processen inte hade avgjorts bakom stängda dörrar. Trenden bland S-partier i Europa går mot ökad öppenhet. Kommer S att göra hemläxan innan det är dags att välja partiledare nästa gång?
Vidare: Medan M har utsett en rad kvinnor till ledande positioner, kommer det vara en man som rättar till glasögonen i talarstolen om 22 dagar. S har ett generellt ledarskapsproblem, men det på pappret feministiska partiet S har särskilt svårt att fostra kvinnliga ledare. Slutronden handlar om idel män.
Samtidigt ökar klyftorna i Sverige, men oppositionsarbetet hackar i tysthet. Nyligen missades en viktig möjlighet att försvara den svenska modellen mot klåfingriga högerkrafter i EU. Ännu en riksdagsomröstning har förlorats på grund av inkompetens och kvittningssjabbel.
I tre dagar ska S-ombuden träffas på Stockholm Waterfront Congress Center. Vad som ska hända, förutom partiledarvalet, är oklart.
Den nya S-partiledaren skulle behöva ett starkt mandat som innebär att ”anything is possible”. Efter en kall och trist vårvinter, präglad av egenintresse, är den förhoppningen bara en slogan på kongresslokalens hemsida.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
