EIO är inte ute efter att minska fackets makt och vi går ingen annans ärenden. Vi vill samverka och hitta gemensamma lösningar. Det skriver Jan Siezing, VD på EIO i slutreplik till Elektrikerna.
Ronny Wenngren anklagar EIO för att vilja skada och underminera facket. Det är en synnerligen allvarlig anklagelse. EIO gick in i årets avtalsrörelse beredda på tuffa men konstruktiva förhandlingar med en facklig motpart som vi har haft ett bra och omfattande samarbete med under avtalsperioden.
Vår förhoppning var att vi skulle komma en bra bit på vägen mot vad vi från båda håll kan se som ett betydligt modernare kollektivavtal med goda utvecklingsmöjligheter och villkor för företag och anställda.
Men tyvärr valde Elektrikerförbundet i stället i samma stund som vi bytte avtalskrav att varsla om strejk och blockad. För tusentals elektriker. Även om Ronny Wenngren försöker motivera beslutet står det klart att varslet är fullkomligt unikt på svensk arbetsmarknad och ett avsteg från den gängse förhandlingsordningen.
Skälet till varslet är Elektrikerförbundets vilja att undgå konsekvenserna av två domar som slår fast att den som valt att stå utanför facket inte heller ska behöva bidra till facklig verksamhet. Nu kräver facket i stället betalning direkt av företagen. Elektrikerförbundet accepterar heller inte att arbetsgivarna anser att deras medlemmar själva ska sköta inbetalningen av sina medlemsavgifter till facket.
Elektrikerförbundet definierar sig ofta som ett kampförbund. Med det följer tydligen också uppfattningen att strejk, gärna i var och varannan avtalsrörelse, är en väg till framgång. Med hot och utpressning kan man absolut uppnå förändringar i ett kollektivavtal som den egna sidan gillar men motparten inte anser önskvärda.
Däremot uppnår man med sådana metoder knappast en god samverkan. Det går inte att med hot om strejk bygga relationer som stärker branschens anseende och förutsättningar på sikt. Därför är förbundets stridsåtgärder djupt skadliga för oss som verkar i elteknikbranschen.
Låt mig vara tydlig. Vi är inte ute efter att minska fackets makt och vi går ingen annans ärenden. Vi vill samverka och hitta gemensamma lösningar.
Facklig verksamhet ska betalas av fackets medlemmar, inte av arbetsgivarna eller via dem. Arbetsgivarna, den så kallade ”produktionen” enligt Elektrikerförbundets ordval, bidrar redan genom att betala för den lokala fackliga verksamheten på företaget, enligt lagstiftningen om fackliga förtroendemän. Något annat sätt är inte aktuellt.
Jan Siezing, VD på EIO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
