Navigerandes mellan Chicagos vackra skyskrapor stämmer jag träff med David, Julie och Erik. Tre möten med progressiva amerikaner som har band till stadens store son, Barack Obama. David började jobba för Obama redan 2003. Julie är konsult i den ökända lokalpolitiken och hade Obama som professor på universitetet. Erik var aktiv i Obamas kampanj 2008 och arbetar nu för Demokraterna på delstatsnivå.
Ingen av dem åker till Demokraternas konvent i Charlotte som börjar i morgon. Samtalen bekräftar lärdomen att den hårdaste kritiken alltid finns inom de egna leden. Det gör ont när förhoppningar brister. Vissa ord återkommer: Guantánamo, drönare, klimatförändringar, ojämlikhet, arbetslöshet, Wall Street.
Men besvikelsen är som bortblåst när den politiska motståndarsidan nämns. ”Tänk om vi förlorar den mest intelligenta president vi någonsin har haft på grund av att de hade mer pengar och hindrade minoriteter från att rösta”, sammanfattar Erik.
Det låsta och polariserade läget bekräftas när jag springer mellan tankesmedjor, tidningsredaktioner och konsultbyråer i ett stekhett Washington DC. Republikanernas konvent pågår samtidigt i Tampa, men ett uttryck som återkommer är att ”nålen inte flyttas”. Av de väljare som är stamgäster vid valurnan har väldigt många redan bestämt sig. Nu handlar det om den amerikanska politikens främsta balansakt: Mobilisera de egna kärntrupperna utan att skrämma bort de sista, osäkra mittenväljarna.
Analyser av Obamas vinstchanser börjar oftast med USA:s karta. 2008 vann Obama nio delstater som John Kerry hade förlorat mot George W. Bush fyra år tidigare. Obama har fallhöjd och flera vägar till de 270 röster i elektorskollegiet som behövs för att vinna.
En tvåstegsraket bekräftar en annan av Obamas fördelar. Först får jag en gedigen rundtur i Obamakampanjens högkvarter i Chicago, som avrundas med hamburgare med en vän i hyfsat senior position. Därefter svarar jag på ett mejl från kampanjen om en träff där lokala kampanjarbetare i Virginia ska anställas. Besöket på högkvarteret och mötet om gräsrotsarbete i Virginia bekräftar att det här är en kampanj som alltjämt vet exakt vad den håller på med – centralt och på lokal nivå. Även om energin från 2008 är omöjlig att återskapa.
Vidare är Obama alltjämt den mer populäre av de två presidentkandidaterna. Romney har en svår uppgift i att övertyga väljarna om att emotionellt överge en president som de investerade så mycket i 2008, samtidigt som hans parti drar vidare högerut – bort från den mittenposition där val ofta vinns.
Å andra sidan: USA:s republikaner har pengar, åsiktsinfrastruktur, gräsrotsmaskineri via kyrkorna, Tea Party-rörelsens anti-Obama energi. Och inte minst USA:s svaga ekonomi.
Om det finns något som kan röra nålen tillräckligt, förutom oförutsedda skandaler, är det en valkampanj om USA:s framtid och ekonomiska läge som Obama förlorar. Det är inte alls osannolikt. När Washington Post analyserar Obamas åtta största utmaningar inför konventet i Charlotte handlar de två första om att artikulera varför han vill bli återvald, och att han måste förklara och försvara det ekonomiska läget.
I morgon åker jag till Charlotte för att se hur han lyckas.
Fotnot: Dagens Arenas Eric Sundström har via stipendier fått möjlighet att följa den amerikanska valrörelsen 2012 på plats under två veckor. Följ hans resa på vår USA-blogg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
