Vi i Elektrikerförbundet schackrar inte bort våra medlemmars rätt till anständigare betalning för utfört arbete. Det skriver Ronny Wenngren, förhandlingschef, Elektrikerna
Det är snart dags för skapare lägen i avtalsrörelsen 2013. Den sker i en situation där det råder ekonomisk oro i världen och även i Sverige. Företag drar ner på sina investeringar och många löntagare inom flera branscher har drabbats av varsel. Och som på en Kasperteater dyker då de svenska arbetsgivarna och dess organisationer synkroniserat upp i media. Man ojar sig över konjunkturen, beskriver hur svårt företagen har det och så slutklämmen att nu måste fackförbunden ”ta ansvar”.
Elektriska Installatörsorganisationen, EIO, är oroad över kommande avtalsförhandlingarna. De uttalar sig i otaliga tidningar på samma tema.
– Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge. Redan i slutet av 2012 tvingades flera av våra företag varsla medarbetare. Företagen har inte råd med ännu en avtalsrörelse som slutar med kraftiga kostnadsökningar.
Vad förutsägbara våra motparter är och så monumentalt okunniga om vad som är grundbulten i en avtalsrörelse, nämligen priset på arbete och arbetsfred. Det facket gör i en avtalsrörelse är:
1) förhandlar om löntagarens andel av produktionsresultatet (enkelt uttryckt lön och arbetsvillkor) och
2) säljer ett löfte om fredsplikt när överenskommelse har slutits.
Avtalet bestämmer vad det sammanlagt ska kosta för att en elektriker ska utföra ett visst specifikt arbete för ett företag. Det är inte så att elektrikern får mer pengar om det går väldigt bra för företaget och inte får han mindre om det går sämre. Med andra ord – det avtalade priset för elektrikern har inget att göra med goda eller dåliga tider – det är en ersättning för utfört arbete.
EIO och andra arbetsgivare vill av ideologiska och populistiska skäl göra facken till ansvariga för landets ekonomiska situation och konjunktur. Som om löntagarnas andel av produktionskostnaderna vore avgörande. Det är besvärliga tider för en del företag, men långt ifrån alla. Det var till exempel inte något guldregn över kunder och löntagare när de ledande affärsbankerna i höstas uppvisade historiska miljardvinster. Och handen på hjärtat – arbetsgivare – vore det inte bättre om ni vände er till regeringen och finansminister Borg för insatser för att vända konjunkturen?!
Sverige behöver satsningar på utbyggd infrastruktur inklusive strategiskt viktiga elektroniska motorvägar (fibrer). Hundratusentals unga, studenter och löntagare behöver lägenheter att bo i men det byggs knappast något. Vi har över 1,2 miljoner bostäder och fastigheter som behöver renoveras och energieffektiviseras. Inom skola, sjukvård och omsorg behövs 10 000-tals fler händer och fötter. Det borde göras stora satsningar på vidareutbildning och kompetenslyft. Det är åtgärder som ökar Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, skapar efterfrågan och jobb.
Arbetsgivarna väljer med positivhalarens envishet att veva samma visa ”facken ska vara återhållsamma”, ”facken ska ta samhällsansvar”, ”facken ska acceptera lägre löner”, ”facken ska vara flexibla när det gäller försämrade arbetsvillkor”.
Det är löntagarna som ensidigt ska ta ansvar och att allt bara kan bli bättre med lägre lönekrav och att vi accepterar att arbetsgivarna får bestämma ännu mer över en svensk löntagares vardag i arbetslivet.
EIO och andra intresserade ska få svar på tal direkt från mig. Vi schackrar inte bort våra medlemmars rätt till anständigare betalning för utfört arbete. Vi sätter ett pris i förhandlingar på det arbete som faktiskt utförs. Vi är ingen konjunkturregulator ni kan dribbla med – snacka i stället med era allianskompisar i regeringen om ni vill ha fart på efterfrågan. De har maktmedlen – inte vi.
Ronny Wenngren, förhandlingschef, Elektrikerna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
