Elisabet Fjellström: Formen är de maktlösas bästa vän

Värna det formella på årsmötet, annars riskeras demokratin, skriver Elisabet Fjellström som arbetar med demokratiutveckling inom S-studenter.

Snart är det årsmötestider och de som sitter på styrelseuppdrag får svettas. Utvärderingar av året görs och diskussioner om vad som kan göras bättre förs. Nu kommer också alla som hävdar att organisationer och föreningar inte ska tyngas med formalia. Sådant som motioner, stadgar, ekonomi och nomineringar. Inte bli tyngd med allt som ger medlemmar möjlighet att påverka demokratiskt.

Demokrati är svårt. Det är därför vägen till bolagisering är enklare. En väg som är allt vanligare att föreslå av konsulter och strateger. Att strömlinjeforma, målgruppsanpassa och låta några få ta ansvaret för det tunga och svåra. Göra det hela lite enklare. Sällan ställs frågan för vem det ska bli enklare.

För medlemmen handlar problemet inte om att bli tyngd av texter eller tidsåtgången. Däremot saknar många kunskap som underlättar ett aktivt engagemang i föreningar. Det är svårt att veta vad som händer på ett årsmöte om ingen berättat det. Det är svårt att förstå budgeten, ifall man själv är nöjd när det är plus på kontot innan nästa löning. Det är svårt att förstå vad som är viktigt i en motion, om man förknippat motion med mer eller mindre frivilliga löpturer.

Årsmötet är platsen som finns kvar i »moderna« organisationer som fortfarande är beslutande. Årsmöten är svåra att göra lätta och enkla, för det är en tyngd med årsmöten. För vad som kan hända där är stort. En medlem kan gå från att vilja engagera sig mer till att ha ett förtroendeuppdrag. Något som varit den enskildes idé kan bli allas vision om motionen antas. Om verksamhetsplanen förändras, ändras också prioriteringar i vad organisationen ska göra.

Tyngden med årsmöten är det som försvinner när man säger att det inte ska vara så mycket formalia. Att det ska vara »friare«. Vems frihet blir det? Glappet mellan »de« som har mandat att agera i hela organisationens namn och resten av medlemmarna växer. Friheten tillfaller de som redan styr.

De som redan har formell och informell makt är de som gynnas av att ta bort »tyngande formalia«. De som missgynnas är alla som vill påverka, men som inte riktigt vet hur eller när. Medlemmar som gått med i en organisation men som sedan inte fått verktygen att kunna påverka eller känner att det är någon mening att försöka. Makten ligger fortfarande hos någon annan, utan att det finns möjlighet att ge dessa ett mandat eller att ställa krav på vad de borde lägga tid på.

En åtgärd för att komma tillrätta med problemen som beskrivs ovan är bildning. Men det är bara första halvan, den andra är att alla i ledande positioner låter beslutande möten faktiskt besluta om organisationen. Om årsmötet kommer fram till något som inte alls passar ledningen kan dessa inte längre representera organisationen. Ledningen har inte förankrat sin egen ståndpunkt tillräckligt väl, med andra ord inte gjort sitt eget demokratiska arbete.

Kanske är det bakåtsträvande. Kanske är det så att demokratiska organisationer ska se ut på ett annat sätt. Men om det ska vara så, måste det fattas ett beslut på årsmöten först.

Elisabet Fjellström, studerande på masterprogrammet i miljövetenskap på Mittuniversitetet och aktiv inom S-studenter