Framtiden enligt Labour är en där samhället inte blir bättre av att de rika blir rikare. Framtiden tillhör de hårt arbetande människorna. Men väljarna vill ha större visioner än så.
”Är du redo? Jag är redo” sa Ed Miliband när han lanserade Labours valmanifest den 13 april. Miliband höll ett tal i samband med lanseringen, som den ökänt kritiska pressen i Storbritannien hyllade som ett av hans bästa någonsin.
”A better plan – A better future” ska ta Labour till makten efter fem år i opposition. Men vad är det för framtid de vill investera i?
Det är ett vingklippt land Ed Miliband får ta över om han vinner i valet den 7 maj. David Camerons regering har konsekvent skurit ner de offentliga utgifterna till den grad att återhämtningen efter finanskrisen blivit betydligt långsammare än efter 1930-talskrisen.
Den toryledda regeringen har sänkt skatten för de rikaste och infört skyhöga terminsavgifter på universiteten. Bostadsbristen är ett stort problem och att bo i Londons innerstad är närapå omöjligt, även för välutbildade akademiker med bra jobb. Så sönderspekulerad är bostadsmarknaden av internationella investerare.
På arbetsmarknaden har fenomenet nolltimmarskontrakt blivit allt vanligare. Här finns inte skymten av kollektivavtal. De som går på de här kontrakten saknar all form av trygghet och ger all makt åt arbetsgivaren.
Valmanifestet är tänkt som Labours stora comeback. De lovar att avskaffa de så kallade ”non-dom”-reglerna. Reglerna innebär att en person som är skriven utomlands, i till exempel ett skatteparadis, men bor i Storbritannien inte behöver betala skatt. De lovar att avskaffa nolltimmarskontrakten, sänka terminsavgifterna till max 60 000 kronor och höja marginalskatten för de rikaste. En bättre framtid för arbetande människor är ledordet.
Allt ska finansieras enligt en modell vi känner igen här i Sverige: krona för krona. ”Fiscal responsibility”. Ansvar. Labour kanske är på väg mot framtiden, men än har de inte skakat av sig anklagelsen att vänsterregeringar inte kan hantera pengar.
Problemet blir att väljarna inte uppfattar skillnaderna mellan regering och opposition. Det avspeglar sig i opinionen där de två stora partierna ligger exakt lika. Arbetstagarna verkar inte riktigt lika sugna på det ekonomiska ansvarstagande som politiken ger sken av. I alla fall inte så länge ansvaret går ut på att kollektiva nyttigheter anpassas efter svångremmen och inte tvärtom.
Framtiden enligt Labour är en där samhället inte blir bättre av att de rika blir rikare. Framtiden tillhör de hårt arbetande människorna. Men frågan är om inte de hårt arbetande människorna själva skulle vilja ha lite mer visioner än så.
Som när Labour mitt under brinnande världskrig vågade skissa upp en plan för nationell sjukvård för alla. Det kommer trots allt en ny morgondag även efter kriser. Då gäller det att ligga steget före. Att investera nu. Om Labour menar allvar med sitt manifest kan de ta Storbritannien till en bättre framtid.
Elisabeth Lindberg, politisk sekreterare SSU
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
