Högerns framgångsrika ”det finns inget samhälle”-retorik har lämnat Sveriges största parti utan politiska svar på strukturella problem. Det skriver Emma Almgren (Tiden).
När sambeskattningen avskaffades skickades en protestlista med 200 000 underskrifter till Olof Palme. Socialdemokraterna genomförde reformen ändå. För att man var övertygade om att vi alla mår bättre i ett jämställt samhälle. För att man hade ena foten fast förankrad i ideologin och den andra fritt svävande i framtiden. För att man vågade.
I dag är det svårt att sätta fingret på vad en socialdemokratisk familjepolitik skulle vara.
Högerns framgångsrika ”det finns inget samhälle”-retorik har lämnat Sveriges största parti utan politiska svar på strukturella problem. Man hänvisar till individens val och låter det politiska bli privat igen.
Men det har liten betydelse vad en ung kvinna på arbetsmarknaden gör för egna val om familj. Statistiskt sett är hon en högrisk-anställd. Någon som kommer vara borta länge på föräldraledighet och ofta för att vabba. Hennes karriär, löneutveckling och möjlighet att jobba heltid, kommer att se ut därefter. Oavsett om hon väljer att skaffa barn eller ej. Först när män och kvinnor tar lika stort ansvar för hem och barn kommer de att ges lika chanser på arbetsmarknaden.
Ändå är en av de stora frågorna på kongressen den tredelade föräldraförsäkringen. Själva beslutet fattades på förra kongressen. Konflikten i år gäller om man ska förbinda sig till att faktiskt genomföra sitt förslag också. Partiledningen säger nej – S-kvinnor och LO säger att det nu är på tiden.
Löfven menar att vi måste lyssna på opinionen och att opinionen säger nej. LO kontrar med sin Novusundersökning som visar att 75 procent av män och kvinnor vill dela lika på ansvaret och att det är dags att vi hjälper dem på traven. Löfven säger att han vill lagstifta om rätt till heltid.
Jag undrar hur många som orkar jobba heltid samtidigt som de har fulla ansvaret för hem och barn. Löfven tröstar i Expressen med att rut är en frihets- och välfärdsreform.
Jag går ut och dunkar huvudet i väggen ett tag.
Att lågavlönade kvinnor avlastar högavlönade kvinnor i hemmet, så att männen slipper, motverkar jämställdheten. Att ersätta välfärd efter behov med avdrag för de som har råd, är att motverka jämlikheten. Rut är heller ingen frihetsreform. När 100 000 heltidstjänster tas ut i övertid inom TCO-kollektivet är inte lösningen ett skatteavdrag så att du kan betala någon annan för att träffa dina barn. Då är det en signal att återigen driva rätten till åtta timmars arbetsdag.
När politikerna drar sig undan sitt ansvar, lastar de samtidigt över det på individen. Vi lämnas alla ensamma att så gott det går ta oss över de strukturella hinder vi möter.
I stället för målsättningen att vi ska ha den bästa skolan, vården och omsorgen för alla, fick vi ångest. Ångest över att välja fel förskola till våra barn. Ångest över att välja fel hem till våra gamla föräldrar. Ångest över att vara tvungna att föda på handikapptoaletten för att sjukvården havererat. Samtidigt står de styrande politikerna och tvår sina händer och skyller på tjänstemän, på personal och på dig. Du valde fel.
I det läget förväntar jag mig en socialdemokrati som säger att jämställdhet och jämlikhet är en förutsättning för verklig valfrihet. Som säger att vinstincitament inte har i välfärden att göra. Som vågar säga att välfärden kostar, och den måste få kosta ännu mer. Som säger att vi tar ansvar för det här nu. Du är inte ensam i detta, det privata är politiskt, vi är ett samhälle och vi tar hand om varandra. Först då kan Socialdemokraterna bli ett parti för framtiden.
Emma Almgren, redaktör Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
