LEDARE Det blev inget klartecken till Preems planer på att bygga ut raffinaderiet i Lysekil. Mark- och miljööverdomstolen menar att de massiva protesterna mot utbyggnaden, som skulle fördubbla koldioxidutsläppen, gör det nödvändigt med en förnyad prövning.
I höstas sa en lägre domstol ja till Preems planer. Detta eftersom raffinaderiet ingår i EU:s handel med utsläppsrätter, och då behöver man inte följa svenska mål för koldioxidutsläpp.
Det är en bild av att marknaden inte ger några hållbara klimatlösningar. Handeln med utsläppsrätter har inte skapat verkliga incitament till företagen att ta klimatansvar, utan istället ofta gett dem kryphål.
I sista momangen förbereder regeringen nu en lagändring som gör att man ska kunna stoppa planer för nya gigantiska koldioxidutsläpp typ Preems.
Raffinaderiet i Lysekil är bara ett exempel av flera på att klimatkrisen nödvändiggör att allmänintressena ställs över egenintressena. Det kommer att bli genomgripande samhällsförändringar, där svåra konflikter väntar.
Raffinaderiet i Lysekil är bara ett exempel av flera på att klimatkrisen nödvändiggör att allmänintressena ställs över egenintressena.
Om det är sant att ett fördubblat bensinpris krävs för att nå riksdagens klimatmål, som Per Kågeson nyss skrev på DN Debatt, vilken framtid har ett raffinaderi som det i Lysekil som tillverkar bensin och diesel? Och hur ska landsbygden kompenseras för ett fördubblat bensinpris?
Trafiken är en verklig knäckfråga. För tre månader sedan kom det klimatpolitiska rådet med sin första årliga rapport. Där fanns en hård, men inlindad kritik av Trafikverkets drömska prognoser om en ökad biltrafik. Dessa är inte förenliga med klimatmålen, menar rådet, och kräver en samhällsplanering för att minska bilberoendet.
Vad som saknas i klimatdebatten är konsekvensanalyser. Vad händer med klimatet när vi bygger Förbifart Stockholm? Och visst behöver Arlanda flygplats byggas ut om Bromma läggs ner, men de planer som finns idag för en gigantisk utbyggnad är knappast förenliga med klimatmålen.
Den planerade batterifabriken i Skellefteå är en ljuspunkt i krisen. Men den saknar inte komplikationer. Varifrån ska man ta de metaller som behövs i batterierna? Att flyga in litium från Sydamerika eller kobolt från Kongo verkar inte klimatsmart.
Hellre se om de ämnena finns i den svenska berggrunden, vilket de antagligen gör. Men prospektering och tillstånd för brytning tar många, många år. Fast en handlingskraftig regering skulle ju kunna ingripa.
I fråga efter fråga dyker samma problematik upp. Vem ska hävda allmänintressena i en värld av motstridiga egenintressen? Svaret är en planerande, styrande och investerande stat, den stat som nyliberaler under de senaste årtiondena arbetat hårt för att avskaffa. Om det går att få till en sådan stat av de bräckliga regeringar vi ser runt Europa återstår att se.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
