För att vinna valet måste Löfven framstå som en blivande statsminister. Med sommartalet i Vasaparken tog han ett viktigt steg.
När Stefan Löfven höll sitt sommartal under söndagen var det exakt fem veckor kvar till valdagen. Om Löfven ska erhålla ett tydligt mandat, och inte fastna i parlamentariskt kaos, måste han framstå som en blivande statsminister under dessa veckor. Medan solen sken i Vasaparken tog Löfven en rad inte alls oviktiga steg i den riktningen.
Löfvens retoriska framförande var betydligt bättre än tidigare, vilket visar att övning ger färdighet. När Löfven höll sitt första tal i Vasaparken 2012 snubblade han på orden då situationen i Syrien skulle beskrivas. Nu fick vi ett mycket tydligt internationellt avsnitt som berörde Ukraina, Syrien, Gaza, Islamiska staten samt ebolautbrottet – kombinerat med en kraftfull markering mot den ökande antisemitismen.
Talets bärande ideologiska tanke – som var ovanligt tydlig – är att väcka solidariteten och bekämpa ojämlikheten med fler jobb och bättre utbildning. Angelägna sakfrågor som klimat och jämställdhet – ”den förbannade könsmaktsordningen” med Löfvens ordval – nämndes särskilt. Slängarna mot borgerligheten levererades med bättre finess än vanligt.
Visst, det internationella avsnittet hade gärna fått ha en tydligare EU-koppling, förslagsvis till den akuta situationen på Europas arbetsmarknad. Och det ideologiska grundackordet om kampen mot ojämlikheten kunde ha fått genomsyra varenda stavelse i talet, i stället för att vara bottenplattan utifrån vilka utflykter gjordes.
Huvudintrycket är dock att Löfven levererade ett av sina starkaste tal hittills. Och i talets avslutning var Löfven återigen personlig och anspelade på den livshistoria som han borde övertygas att berätta om oftare. ”Tro inte att jag har glömt var jag kommer ifrån”, sa Löfven och talade om hur de dörrar som har öppnats för honom har byggt på andras solidaritet.
Att öka genomströmningen från skolans dörr ut i arbetslivet var också talets nyhet. S-förslaget om att göra gymnasieskolan obligatoriskt är känd sedan tidigare. Men nu återkom Löfven med en tidtabell (från 2018), en prislapp (1 miljard om året) samt en kompletterade nyhet: Gymnasieexamen ska ge möjlighet till CSN-lån för att ta körkort.
Enligt S-argumentationen har en gymnasieexamen blivit en vattendelare på arbetsmarknaden. Samtidigt faller kunskapsresultaten, men utbildningskraven kommer fortsätta att öka. I ett europeiskt perspektiv är ett förlängt skolobligatorium inte så dramatiskt. Inget land har kortare skolplikt än de svenska nio åren. Nederländerna och Ungern toppar listan med 13 år.
Skolan håller på att bli ett trumfkort för S i valrörelsen, vilket den nya S-valfilmen understryker. Men grundfrågan är dock alltjämt en annan. Om samhället har en ambition att under 12 år utbilda en framtida myndig samhällsmedborgare, är det då rimligt att ambitionen förverkligas av privata företag som samtidigt gör vinst på våra skattemedel? Skolplikten är svår att kombinera med ett marknadstänkande, vilket Göran Persson nyligen påpekade.
Dessa frågor avgörs inte i en handvändning. Men om Löfven ska skaffa sig det där tydliga mandatet krävs att väljarna får se mer av den genuina person som utifrån sin livserfarenhet verkar ha en kompass som kan skilja rätt från fel när stora beslut – om skolan och annat – ska fattas.
I Vasaparken talade Löfven om att göra en insats för samhället, och tog en ung kille som anmäler sig som kontaktperson för ett ensamkommande flyktingbarn som exempel. Löfven framhöll inte att han själv var kontaktperson för flyktingar när han bodde i Örnsköldsvik, för han tillhör den sympatiska grupp människor som ogärna framhåller sig själv.
Fast det är – och det är inte alls oviktigt – en del av en historia om en statsministerkandidat som inte har glömt var han kommer ifrån.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
