En bortpositionerad ojämlikhet

Alliansen borde sluta tjura över en sjunkande arbetslöshet och i stället söka efter de bakomliggande orsakerna till kriminalitet, hopplöshet och alienation bland en stor del av befolkningen.

Söndagens partiledardebatt var hetsig, högljudd och emellanåt ganska komisk. Ämnena segregation, invandring, jobb, klimat, bostäder och lärarbristen hade alla förutsättningar att bli ideologiska närkamper, men sjabblades dessvärre ibland bort i ivern att positionera sig hårdast.

Förutom Isabella Lövins (MP) offensiva framtoning, särskilt mot Anna Kinberg Batra (M), var det mesta som väntat. Jonas Sjöstedt (V) flirtade friskt med besvikna miljöpartister med sin regeringskritik och Jan Björklund (L) slängde ur sig stand up-komiker-material så fort han fick taltid.

I segregationsfrågan var alla partier rörande överens om att det behövs fler poliser, hårdare straff och nolltolerans mot stenkastning mot blåljuspersonal. Isabella Lövin var stabil i sin debattdebut och gick ut hårt och förklarade alliansens skattesänkarvurmande och nedmonteringen av välfärden som en orsak till utanförskap och segregation i socialt utsatta områden.

»Det handlar om att lyssna på människorna som bor där, inte bara åka dit och hålla presskonferens«, var en av flera, med rätta, kängor åt alliansens Husbyspektakel tidigare i veckan. »Partipolitiskt käbbel«, svarade Anna Kinberg Batra. Fortsätter alliansen att blunda för de bakomliggande orsakerna till kriminalitet, hopplöshet och alienation bland en stor del av befolkningen, är det här en fråga som regeringen kommer att äga helt. Förorten är ingen politisk teaterkuliss. Det är människors vardag och verklighet.

Den avgörande frågan är hur ojämlikheten ska åtgärdas i grunden. Tyvärr kom inga tydliga svar på hur från någon. Stefan Löfven (S) nöjde sig med att rada upp sina tre »vad« – jobb, utbildning och välfärd. »Arbete, arbete, arbete«, skanderade Stefan Löfven, och vägrade gå med på alliansens verklighetsbeskrivning om arbetslösheten. »Arbetslösheten sjunker, varför är ni ledsna?«, frågade statsministern leende retoriskt. Och han har skäl att le. 111 000 tusen fler är i arbete i april 2016 än motsvarande tid 2015. Det är fakta. Är Stefan Löfven smart håller han fast vid att inte bara prata jobb, utan också leverera jobb, till värdiga löner. Låga ingångslöner måste få förbli en alliansfråga att driva.

När skolan slutligen skulle debatteras blev de fristående skolornas vinstjagande ägare förmodligen nervösa. Att statsministern var så tydlig med att vinstuttag i skolan inte ska vara möjligt, utan att skattepengar ska användas i skolan, var en direkt replik till Academedias kommande börsnotering. Men med denna kastade tärning måste nästa steg vara att faktiskt diskutera själva skolvalet i sig.

Steget att inte vilja se elever som en handelsvara på en marknad när det gäller de ekonomiska vinsterna, till att inte vilja se eleverna som en handelsvara alls är väldigt litet. Hittills har socialdemokraterna inte velat ta i den känsliga frågan. »Det kokar ner till om vi ska ha valfrihet eller inte«, kommenterade alliansen förskräckt Löfvens utspel. Ja, det stämmer. Det verkar vara slutkäbblat om vinster i skolan.