Kriget mot terrorismen öppnade för tortyrens återkomst. Det var en skamfläck. Men är det inte lika intressant att den efter en tid också upphörde?
De amerikanska tortyrmetoderna är väldokumenterade. Systemet av hemliga fångläger som byggdes upp i skuggan av det i Guantanamo, flygtransporterna med fångar och metoden att lägga ut hårdare tortyr på entreprenad är fortfarande inte helt kartlagt. Nyligen upptäcktes till exempel dokument hos den libyska säkerhetstjänsten om deras samarbete med USA kring enskilda fångar. Just de diktaturer som fallit, eller fortfarande kämpar för sin överlevnad, i Nordafrika och Mellanöstern var platser för sådan outsourcing.
Det var naturligtvis inte första gången demokratier använt tortyr. Vem tvivlar på att amerikansk militär använde tortyr i Vietnam? Under Latinamerikas mörka decennier rörde sig amerikanska experter som skuggor bakom lokala bödlar. Under det algeriska frihetskriget var den franska tortyren av värsta slag. På polisstationer över hela Europa har människor med låg status – fattiga, missbrukare och så kallade invandrare – regelbundet misshandlats och i praktiken torterats, ibland till döds.
Men tortyren under kriget mot terrorismen var delvis annorlunda. Den var öppet förankrad, utredd och beslutad på högsta politiska nivå. Ingen i administrationen ansåg, i märklig arrogant yra, att den behövde döljas. De trodde tortyr skulle accepteras. Men de hade fel.
Under till exempel kriget i Algeriet hade intellektuella och radikaler protesterat. Men nu växte en mycket bredare konsensus fram: att tortyr strider mot de värderingar en demokrati vilar på. Efter en tid av Bushlojal tystnad började journalister skriva, jurister protestera och människorättsorganisationer rapportera. EU-parlamentet kartlade flygtransporter. Åklagare i olika länder undersökte kidnappningar och bortföranden.
USA kom till sist inte undan. De politiska och juridiska systemen, i både USA och omvärlden, hann i kapp. Bush tvingades släcka tortyrtillstånden. Mycket återstår naturligtvis. Guantanamo finns kvar. De utomrättsliga avrättningarna har ökat. Och Barack Obama vägrar att sätta formell punkt genom att tillsätta någon form av undersökande kommission eller väcka åtal mot de som fattade besluten. Det innebär att den rättslösa rötan finns kvar i systemen.
Men det är samtidigt viktigt att se hur starka de mänskliga rättigheterna blivit. De har blivit normer, men också utvecklat egna försvarsmekanismer: globala organisationer, nätverk och institutioner som till exempel Internationella brottsmålsdomstolen. Många fick fast form under 1990-talet. Men helt säkert förstärktes de av hoten under kriget mot terrorismen.
Det är en bra konsekvens av 11 september.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
