En enad höger

ledare På ett plan är den nya blockpolitiken klargörande. Söndagens partiledardebatt var rakare och tydligare än de flesta debatter på senare år. 

En sak var tydlig i söndagens partiledardebatt i SVT. Det råder stor enighet till höger.
Men vi fick också en tydlig signal från Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna kommer inte att sluta driva de fyra partierna i det konservativa blocket ännu längre åt sitt håll.
Tidigare på dagen hade den högerkonservativa kvartetten meddelat att de kommit överens om en migrationspolitik som är ännu hårdare än regeringens (jo, det är möjligt). Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni uttryckte sin glädje i samtliga nyhetskanaler.
Detta i var Liberalernas politik, menade hon. Sverigedemokraterna hade inte haft någon som helst påverkan.
Man kan ha en rad olika åsikter om de olika detaljerna i migrationspolitiken. Men att begränsa anhöriginvandringen och helt ta bort möjligheten att få uppehållstillstånd av humanitära skäl kan inte ens med den bästa vilja i världen kallas liberalt. Beskedet är ett tydligt kvitto på att SD:s agenda påverkat hela samhällsdebatten.

Sverigedemokraterna har inte ens börjat ställa sina krav inför en eventuell kommande regering.

När Sabuni och Åkesson möttes öga mot öga om just migrationsfrågan blev det tydligt att Åkesson inte är nöjd med detta. SD vill stoppa allt. Sverige ska inte ta emot några asylsökande.
I debatten om våldet mot kvinnor var alla överens om att det krävs skarpare åtgärder. Rättsväsendet måste ta anmälningar på större allvar. Agera tidigare. Straffen ska bli hårdare.
Alla sa ungefär så.
Utom Jimmie Åkesson. Han skyllde våldet mot kvinnor på invandringen. Att antalet kvinnor som dödades av sina män var större på 1970-talet än i dag spelar ingen roll för Åkesson.
Eftersom invandringen i Sverigedemokraternas världsbild är skulden till samhällets alla problem, från kriminaliteten till att människor då och då råkar ta curry istället för kanel på gröten, kommer han steg för steg att flytta positionerna.
Nu har M, Kd och L tagit ett steg.
Och då är det ändå över ett år kvar till valet och Sverigedemokraterna har inte ens börjat ställa sina krav inför en eventuell kommande regering.

Partiledardebatten visade att enigheten gäller på flera områden. De fyra högerpartierna är alla kritiska mot restriktionerna i pandemin (oklart vilket alternativ de har). Det gäller i frågan om att förstatliga sjukvården (Åkesson var otydlig men högerblocket tycks vara för, de andra är mer skeptiska).
Och det gäller inte minst klimatpolitiken. De fyra högerkonservativa partierna vill alla bygga ny kärnkraft, och de tycks på fullt allvar tro att detta kommer att bli verklighet om Sverige byter ut ett ord i energipolitiken. De vill ändra målsättning från att elproduktionen ska vara ”återvinningsbar” till att den ska vara ”fossilfri”.
Men sedan 2009 är det tillåtet att bygga kärnkraft i Sverige, och ändå byggs det inga nya kärnkraftverk. Det är helt enkelt inte lönsamt, konstaterade både Stefan Löfven och Annie Lööf.
Ny kärnkraft skulle kräva enorma statliga satsningar. Att tro att det räcker med att byta ett ord är förstås naivt, och så naiva är inte de fyra partierna. De vet att de i så fall måste lägga miljard efter miljard på att subventionera ett energislag som näringslivet just nu inte tror på.
Detta är troligen inte heller en särskilt liberal politik.
Nyamko Sabuni talade bekymrat om elbrist i sin hemkommun Täby. Förra året kunde de inte ens bygga en ICA-butik.
Trots detta känns det ändå som att just bristen på ICA-butiker i Täby är ett mindre problem i det stora hela.

På ett plan är den nya blockpolitiken klargörande. Söndagens partiledardebatt var rakare och tydligare än de flesta debatter på senare år.
Det finns två alternativ. De båda sidorna formerar sig. Det händer just nu. I fråga efter fråga. Och som satirikern Kent Wisti uttryckte saken i en av sina teckningar efter gårdagens migrationsbeslut: ”Oerhört imponerande! Man ser knappt att Jimmie rör på läpparna när Ulf, Ebba och Nyamko pratar.”