Europadagen brukar årligen firas den 9 maj med hövligt bockande till Kol- och stålunionens upphovsmän och den europeiska fredstanken. I dag, när de inre motsättningarna kring euron stundom liknats vid en tidsinställd bomb, känns det en smula malplacerat med hyllningar.
Fokus för dagen ligger på utgången av det grekiska parlamentsvalet, där de stora partierna krossats av motståndarna till EU:s krispolitik och ett nazistparti fått sju procent av rösterna.
Ingen kan vara det minsta förvånad över valutgången. Tar man ifrån grekerna en tredjedel av deras låga löner, sänker pensionerna kraftigt, höjer omsättningsskatten och trycker upp arbetslösheten till 21 procent, blir Grekland som en ny Weimarrepublik. Precis som på 30-talet kan den lille medborgaren som saknar en framtid lockas av nazismen.
Valet innebär ett välförtjänt nederlag för de korrumperade partierna Pasok och Ny Demokrati, som har regerat omväxlande sedan juntans fall 1974. De fick nu inte ens tillsammans majoritet.
Detta var en försynens skickelse. En koalition mellan de två, med en majoritet i parlamentet emot den ensidiga besparingspolitik som EU påbjudit, skulle inte ha kunnat regera särskilt många dagar.
Nu talas det om ett nyval. Det påminner om Bertold Brechts klassiska replik om att låta upplösa folket och välja sig ett nytt. Visst kan sikten klarna efter ännu ett val, men risken är stor att läget kan bli ännu värre.
Ändå är allt hopp inte ute. Valet i Grekland och François Hollandes seger i det franska presidentvalet är tecken på att Tyskland har blivit allt mer isolerat i sin uppfattning om hur krisen ska lösas. Spara, spara, spara, utan ett uns av ansträngningar att öka efterfrågan framstår som en allt mer absurd linje.
Nu har till och med EU-kommissionens besparingsgeneral, Olli Rehn, öppnat en springa i sitt visir. Det behövs en tillväxtpakt, sa han i lördags, och antydde att de hårda budgetkraven inte är huggna i sten, utan ska tillämpas med omdöme från fall till fall. Och den tyske finansministern Wolfgang Schäuble stödjer stora tyska löneökningar eftersom han menar att sådana kan hjälpa till att öka tillväxten i resten av Europa.
Om det blir en rejäl omsvängning i synen på den europeiska krispolitiken, med större möjligheter att kompromissa om tidtabellen för sparkraven och mer en gemensam tillväxtpolitik, har faktiskt euron större möjligheter att överleva än tidigare. Dödläget som uppstått i Aten till trots.
Se där, något litet värt att fira i dag på Europadagen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
