En femtedel inom äldreomsorgen fortfarande timanställda

För ett år sedan krävde Coronakommissionen att timanställningarna inom äldreomsorgen borde förvandlas till fasta jobb. Men nästan inget har hänt.

Nästan var femte som arbetar inom äldreomsorgen är timanställd. Det visar ny statistik från SKR som presenterats i tidningen Arbetet. Många kommuner har en naiv förhoppning om att kunna pressa kostnaderna genom så kallad precisionsbemanning. Antalet anställda ska snabbt kunna dras ner om behoven ändras. Exempelvis om flera av de boende besöker anhöriga under en helg.

Baksidan är hårt slimmade organisationerna som skapar stress och otrygghet hos de anställda. Det får i sin tur negativa effekter på vårdkvaliteten. Kontinuiteten undermineras och det blir fler inblandade i omsorgen om varje äldre. Osäkra arbetsvillkor gör det också svårare att rekrytera ny personal och att få befintlig personal att stanna.

Coronakommissionen riktade för ett drygt år sedan skarp kritik mot den höga andelen tillfälligt anställda inom äldreomsorgen, som ansågs ha bidragit till den snabba smittspridningen. Ett av kommissionens uttryckliga krav var att minska antalet timanställda. Andelen har de facto sjunkit sedan dess, men bara från 21,1 procent till 19,8 procent.

Där behövs nya ekonomiska tillskott för att förbättra personalpolitiken

Det är blygsamma siffror, som delvis kan förklaras av att andra former av tillfälliga anställningar har ökat.

I vissa kommuner har utvecklingen till och med gått i fel riktning. Efter Coronakommissionens kritik lovade till exempel Danderyds kommun att fylla sina vakanser med fast anställda, men i stället har andelen timanställda inom äldreomsorgen ökat med 2,9 procentenheter till 39,8 procent. Det gör Danderyd till den svenska kommun med högst andel timanställda inom äldreomsorgen. De har 4,5 gånger fler än exempelvis Kalmar.

Danderyd har samtidigt bland de lägsta kommunalskatterna i hela landet. Med en obetydlig skattehöjning skulle inte bara de timanställda inom äldreomsorgen kunna tas bort, utan även antalet anställda öka. Men för de styrande i kommunen är den låga skatten viktigare att värna än kvaliteten inom vård och omsorg.

Många andra kommuner med en hög andel låginkomsttagare har det ekonomiskt tuffare, trots högre kommunalskatter. Där behövs nya ekonomiska tillskott för att förbättra personalpolitiken. Just därför är regeringens vårbudget oroande. Enligt kommunernas och regionernas egna beräkningar kommer de att gå med 24 miljarder i underskott nästa år, men får tillfället får de inga nya pengar. I bästa fall ökar stödet till kommuner och regioner till hösten, men även det är osäkert. Regeringen står dessutom fast vid att inte förlänga det så kallade äldreomsorgslyftet efter utgången av 2023. Det riskerar att ytterligare dränera stödet till äldreomsorgen.

Vi var nog många som trodde att Coronakommissionens slutsatser skulle leda till en radikal förändring av situationen inom äldreomsorgen. Men mycket lite har hänt. Till Arbetet säger Kommunals ordförande Malin Ragnegård att hon är besviken, arg och provocerad. Hon konstaterar också att många kommuner har låga ambitioner och att ett enkelt första steg vore att tillsvidareanställa dem som i dag vikarierar inom äldreomsorgen.