En fråga om EU:s globala roll

ledare Ursula von der Leyens årliga tal visar att hoten sätter dagordningen, inte möjligheterna. Och att EU vill utveckla mer än sin mjuka makt.

EU-kommissionens ordförande håller sedan ett tiotal år tillbaka ett tal om till tillståndet i unionen. Eller på engelska: State of the Union, vilket förstås är en variant på USA:s presidents årliga tal till kongressen.
Så vad sa Ursula von der Leyens tal i veckan om läget i EU och i världen? Och vad betyder det för oss i Sverige?
I någon mening var det ett ”pusta ut-tal”. Nu är vi på väg ut ur pandemin, den största krisen alla under 70 år har upplevt. Krisen är förvisso inte över och några länder i EU har fortfarande för få vaccinerade och alarmerande höga dödstal. Men det går ändå åt rätt håll. Här har EU visat sin styrka och betydelse genom det samordnade inköpet av vacciner, som visat sig ha varit helt avgörande. Andra länder i världen har inte klarat den här utmaningen lika bra.
Den andra aspekten på krisen var och är ekonomisk. De enskilda har gjort enorma insatser för att undvika en ekonomisk och social katastrof. EU-länderna har pumpat in lånade pengar i det ekonomiska blodomloppet och upprätthållit människors och företags möjligheter att betala sina räkningar.
Sedan år 2000 har EU en problematisk ekonomisk historia med tillväxttal så låga att tankarna går till Japans ekonomiska moras. EMU-krisen har varit en tung barlast för hela Europa. Kritiken mot EU:s restriktiva och konservativa ekonomiska ramverk har funnits länge. Men under pandemin har stimulanserna av ekonomin på nationell nivå varit enorma och historiska. Och till sist vek sig Tyskland (och därmed Sverige) och accepterade en återhämtningsfond i EU som med lånade pengar i form av lån och bidrag ska se till att EU-länderna (särskilt de som drabbats hårdast av pandemin) kan få igång de ekonomiska hjulen.

Det går uppenbarligen inte längre att lita på globala varu- och värdekedjor.

Det finns uppenbarligen en stor rädsla för att ett antal länder kommer att få stora ekonomiska problem när de nationella stimulanserna monteras ned. Vilket skulle kunna utgöra ett systemhot mot hela unionen och euron. Ett antal länder i södra Europa har kvar sina ekonomiska obalanser. De kan mycket väl komma upp till ytan igen.
Men under pandemin har kraven på klassiska stimulanser, snarare än de sparkrav som var vägledande under EMU-krisen, blivit EU-politik. Och därtill ska de ske och organiseras i och genom EU, vilket i sig är något helt nytt i EU:s historia, kanske ett kvalitativt språng. Vi får se hur det går.
von der Leyen varnade i sammanhanget för korruption. Ser vi med andra ord ett ekonomiskt skifte i riktning mot en mer expansiv syn på stimulanser och mindre av finansiell konservatism? Det är nog ganska troligt. Men det var förstås inget tydligt budskap i Ursula von der Leyens tal. Den här typen av skiften i det ekonomiska tänkandet, bort från tidigare nyliberala dogmer om att offentliga utgifter och skulder alltid är av ondo, kanske inte proklameras i stora tal, inte ens i ett tal om tillståndet i EU.

En annan reflektion är att det nu snarare är hoten än möjligheterna som sätter dagordningen för EU. Det är fråga om allt från klimatet till cyberattacker, som von der Leyen förstås berörde. EU:s roll i världen kräver uppenbarligen andra strategier än för ett tiotal år sedan, innan finanskrisen, EMU-krisen och flyktingströmmen 2015. Det fanns en tid då fokus låg på att EU:s mjuka makt skulle kunna förändra världen och utgjorde en stark attraktionskraft på världen och EU:s närområde. Nu är EU-ländernas gränser i princip stängda för flyktingar.
Turkiet sågs länge som en potentiell medlem i Unionen, i dag är det ett allt mer auktoritärt och aggressivt land.
Vi trodde att Ryssland och Europa skulle kunna hitta nya samarbetsformer och närma sig varandra. Den dörren är för tillfället stängd.
Kina släpptes in i WTO och på den globala marknaden, men har blivit en märklig mix av maoism av värsta slag, brutal kapitalism och aggressivt agerande globalt.
Demokratierna i Europa trodde tidigare att de skulle kunna påverka resten av världen, nu är det omvänt. Länder som Ryssland och Kina agerar för att påverka EU. Och flera EU-länder, många politiker och politiska partier blickar hellre österut än mot Bryssel. Scenförändringen är betydande och dramatisk och innebär kort sagt att EU:s närområde är mer problematiskt och fientligt än på mycket länge.
Och även om globaliseringen efter pandemin inte kommer att rullas tillbaka lär den åtminstone revideras. Det märks också i EU, som förstås alltid värnar medlemsländernas intressen. Den nuvarande bristen på halvledare vill von der Leyen åtgärda genom att skapa ett ”europeiskt ekosystem för avancerade halvledare”.
EU behöver få kontroll på ett och annat. Det går uppenbarligen inte längre att lita på globala varu- och värdekedjor.

Efter USA:s och västs pinsamma reträtt från Afghanistan kommer vi alltså till frågan om EU:s globala roll. Tilltron till den mjuka makten lever förvisso kvar. I sitt tal pratade von der Leyen om att etablera en ”Global Gateway”, något oklart vad detta kan vara. Hon lanserade också, vilket EU brukar göra, några nya unioner inom den stora Europeiska unionen. En hälsounion. En digital union. Och så öppnade hon för en försvarsunion.
Ett toppmöte ska arrangeras under Macrons och Frankrikes ordförandeskap i EU framöver. Frågan är kontroversiell och starkt symbolisk. Vad en insatsstyrka på EU-nivå ska ägna sig åt och vilken roll den ska fylla är inte alldeles uppenbart. Men det finns starka krafter som vill att EU ska gå i den riktningen.
Men det är i varje fall i sig ett tecken i tiden. Vi lever i mer oroliga och osäkra tider. EU vill utveckla inte bara sin mjuka makt utan också den yttersta hårda makten – militärmakten. Men det lär nog ta lite tid innan den är på plats. Det blir nog lättare att få till en ”momsbefrielse vid köp av försvarsmateriel som utvecklas och tillverkas i Europa”.
I sig ett tecken på att vi lever i nya mer orediga tider. Där det gäller att se till sina egna intressen. Vilket väl säger något om tillståndet i unionen – och i världen.