En galopperande rättsosäkerhet

Visitationszoner kommer öka misstron och minska tilliten till det gemensamma.

Regeringen vill införa särskilda visitationszoner i socialt utsatta områden. Polisen ska få möjlighet att tillfälligt upprätta zoner där vem som helst ska kunna bli visiterad. Det behöver inte finnas någon konkret misstanke om brott och vem som helst kan drabbas. Även barn.

Under presskonferensen där Tidöpartierna presenterade förslaget sade Liberalernas Martin Melin att en människas klädstil skulle kunna vara skäl nog för att bli visiterad. Han försäkrade att polisen vet hur de som är med i kriminella gäng klär sig.

Med sin erfarenhet som polis har Melin säkert rätt i det, som det ser ut i dag.

Tidöpartierna hoppas att den nya lagstiftningen ska börja tillämpas redan i mars  

Men det är väl egentligen inte det som är poängen här. Det är istället att en sån här lagstiftning skapar en väldig rättsosäkerhet.

Om tre av tio som blir visiterade enligt de nya reglerna är helt oskyldig … vad kommer det att göra för tilltron till polisen och rättssystemet i de områden det handlar om? Områden där tilliten till det gemensamma redan är alldeles för låg.

Och man undrar om det slagit Martin Melin och de andra i Tidölaget att en sån här lagstiftning skulle kunna innebära att gängmedlemmarna börjar klä sig på ett annat sätt. Och bete sig på ett annat sätt.

Det skulle med andra ord kunna leda till att det till och med blir svårare för polisen att hitta ”rätt” personer att visitera.

Tidöpartierna hoppas att den nya lagstiftningen ska börja tillämpas redan i mars.

Det är ovanligt snabbt till och med för att vara från den regering som närmast satt i system att kringgå alla vanliga beredningsvägar som är till för att försäkra lagstiftarna att förslagen är socialt, politiskt och juridiskt solida.

Allt detta följer förstås en tydlig trend. Människorättsorganisationer har länge varnat för att Sverige är på väg att kasta viktiga principer om just rättssäkerhet över bord.

Tidöpartierna vill att det ska bli kriminellt att vara medlem i ett gäng, vilket öppnar för en väldig subjektivitet i bedömningen av vad det faktiskt innebär att vara det.

De vill, enligt Tidöavtalet, ”kunna utvisa gängkriminella som saknar svenskt medlemskap utan att de dömts för brott ska utredas.”

Straff utan brott alltså.

Rättssäkert, någon?

De vill också kunna utvisa för ”bristande vandel”.

Alla som kan det minsta om juridik och rättssystem inser att de här förslagen öppnar för en galopperande rättsosäkerhet.

Oppositionen motsätter sig förslaget om visitationszoner. Socialdemokraterna vill dock öka polisens möjligheter att visitera människor överallt. Det är lite oklart vad det skulle betyda i praktiken. Det är ju inte särskilt troligt att polisen kommer börja visitera människor i Danderyd eller Vellinge med en sådan lagstiftning. Men om det i praktiken är detsamma som Tidöpartierna föreslår, eller något som faktiskt balanserar det rimliga kravet att sätta hårdare åt gängen med en rimlig rättssäkerhet, det återstår att se.

Generellt lever vi i en tid där repression är det enda vapen de regerande partierna tycks förmögna att använda. I en rapport konstaterar organisationen Civil Rights Defenders att:

”Åtgärder gällande kriminalpolitiken följer en trend som vi ser över hela Europa, ofta kallas ’straffpopulism’, Penal Populism. Det vill säga när beslutsfattare fokuserar på straffrättsliga påföljder på grund av deras popularitet bland väljarna, snarare än deras brottsförebyggande effekt.”

Kanske är det dags att lyssna på den juridiska expertisen nu. Inte stressa igenom illa underbyggda förslag för att det ser ut som att man är handlingskraftig.

Kanske är det dags att göra saker som får effekt på kriminaliteten utan att det också sänker förtroende för det gemensamma.