I dag, söndag, samlas oppositionen och regeringen i Syrien för att återuppta fredssamtalen. Den militära obalansen kan resultera i att de väpnade striderna ersätts av diplomati, skriver Danielle Barsoum Malki, Palmecentret.
Många undrar vad som pågår i Syrien och vilka som är de goda respektive onda krafterna. Visst vore det enkelt att ta ställning om allt var svart och vitt, men så är inte fallet i Syrien. I maj förra året skrev jag om en kvinnlig aktivist från Aleppo vars kamp för demokrati kuppades av extremistiska religiösa grupper.
Regeringsstyrkornas återtagande av Aleppo i december 2016 har kallats ett nederlag för oppositionen. Men vilken opposition syftar man på och kan det i stället bli en ny chans för diplomatin?
2015 bildade de två största oppositionsgrupperna SNC och NCC en kommitté (HNC) som deltar i fredssamtalen. HNC representerar även beväpnade grupper som Jaysh al Islam som har kopplingar till SNC:s största parti Muslimska Brödraskapet. Jaysh al Islam är en av många rebellgrupper som har anklagats för brott mot mänskligheten av bland annat Amnesty international. En viktig grupp som inte är representerad av HNC är PYD, som består av en majoritet syriska kurder.
Man kan med andra ord inte tala om två parter i Syrienkonflikten.
De största beväpnade allianserna i oppositionen är Syrian Democratic Forces (SDF), med i huvudsak sekulära grupper, och Fria Syriska Armén (FSA) som till en början bestod av avhoppare från regeringsstyrkor men i dag saknar struktur.
Det finns även hundratals religiösa beväpnade grupper och flera så kallade »operation rooms« såsom Fatah Halab (Aleppo conquest) som i sin tur samlar uppemot 50 grupper såsom Nour al-din al Zenki. Många av dessa grupper har anklagats för att ha begått brott mot krigets lagar av Amnesty International och är allierade eller strider sida vid sida med Jabhat al Nusra (som är en gren av Al-Qaida). De religiösa grupperna, inklusive Jabhat al Nusra, är en bråkdel av de hundratals grupper som stred sedan 2012 i Aleppo mot regeringsstyrkorna och mot PYD:s militära YPG.
Man kan med andra ord inte tala om två parter i Syrienkonflikten som dessutom präglas av en omfattande utländsk involvering. Men oavsett konfliktens komplexitet drabbas de civila hårdast. De är de första offren för dödandet, bombningarna, kidnappningarna, våldtäkterna, förföljelserna, hungern, tortyren och tvångsförflyttningarna.
När regeringsstyrkornas angrepp mot Aleppo intensifierades och oppositionsgrupper använde civila som mänskliga sköldar, uppmanade Palmecentret alla parter att lägga ner sina vapen och hitta en diplomatisk lösning för att skydda de civila.
Kan regeringsstyrkornas kontroll över Aleppo innebära en ny möjlighet för att nå fred?
Den 15 januari och 8 februari samlas oppositionen och regeringen för att återuppta fredssamtalen. En glimt av hopp finns hos mig om att en militär obalans kanske kan resultera i att de väpnade striderna ersätts av diplomati.
Trots den befogade ilskan över de brott som begåtts sedan konflikten startade måste hela politiska oppositionen samlas, oberoende av omstridda väpnade grupper, för att enas med regeringen kring reformer och få ett slut på det mänskliga lidandet.
Danielle Barsoum Malki, Palmecentret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
