Ledare Det räcker inte med privata investeringar. Det skriver Håkan A Bengtsson, med anledning av Northvolts varsel. 

Northvolts varsel är dåliga nyheter. Först och främst för alla dem som kommer att förlora sina jobb. I värsta fall väntar konkurs, i bästa fall en rekonstruktion. Det är också ett tungt besked för Skellefteå. Northvolts stora batterifabrik var ett löfte om en framtid med nya gröna jobb och en fossilfri värld. Det var ett viktigt steg i den gröna omställningen. En väg framåt, en grön modernisering och en för klimatets skull nödvändig elektrifiering.

Denna uppgift ligger framför oss, även om Northvolt skulle stänga ner i Skellefteå. Likafullt är det ett bakslag. Men krisen för Northvolt är en del av en större bild, med flera oroande tecken i tiden. 

I potten ligger vår tids avgörande utmaningar: klimatomställningen, Europas ekonomi och den gröna industriella förnyelsen. Det är stora uppgifter som ligger på vår generation, som kommer att kräva politiskt ledarskap. Men nu finns också ett växande politiskt motstånd, den populistiska agitationen skjuter in sig på miljöpolitiken. Det har blivit något av en sport i vissa borgerliga kretsar att dissa gröna industrisatsningar och fossilfritt stål, särskilt om staten har ett finger med i spelet. Sedan har Europa stått och stampat allt sedan finanskraschen. EMU-krisen blev en långvarig historia. Ovanpå det kom sedan pandemin, inflationen och Ukrainakriget. Många har sett sina realinkomster och levnadsvillkor försämras. Medan den översta procenten har skurit guld med täljkniv. Invandringen görs ofta till syndabock. 

Och nu går elektrifieringen långsammare än väntat; men förändringar överskattas ofta på kort sikt men underskattas på lång sikt. Detta leder till stora problem för en lång rad aktörer, som nya batteriföretag, men också för bilindustrin som sådan.

Den ekonomiska utvecklingen i Tyskland är en tydlig illustration. Under EMU-krisen efter den stora finanskrisen var Tyskland Europas ekonomiska ankare. Men nu går det dåligt för det stora landet i Europas mitt. Industriproduktionen är i dag 15 procent lägre än 2017. Och den viktiga tyska bilindustrin (ryggraden i tysk ekonomi) har särskilt stora problem. Bilförsäljningen går ned, och Tyskland har flera stora bilföretag. Bara Volkswagen är en industriell biljätte som nu tar bort nattskiften i sina fabriker (och därmed minskar produktionen med 25 procent). Företaget kommer att för första gången någonsin stänga en bilfabrik i Tyskland. Volkswagen tillverkar också Audi och Porsche och är den största ägaren i Northvolt. Northvolt i Sverige har haft många problem: produktionskapacitet, kvalitet och säkerhet för de anställda. Till detta kommer minskad efterfrågan på och sjunkande försäljning av elbilar och därmed batterier. I Sverige blev saken inte bättre av att Tidöregeringen tog bort bidraget för nyköp av elbilar. Till saken hör också att Volkswagen fick betala 32 miljarder i böter för att ha manipulerat rapporterna om hur mycket dieselbilarna släppte ut. Sedan inledde Volkswagen en storskalig satsning på elbilar. Möjligen var det ett slags avbetalning på en moralisk och ekologisk skuld. 

Samtidigt investerar Kina massivt för att elektrifiera bilindustrin och har för den sakens skull byggt en bättre infrastruktur i alla led. 40 procent av nyförsålda bilar i Kina är i dag elbilar. De kinesiska elbilarna är billigare och konkurrerar ut de tyska. Så enkelt är det. De tyska bilföretagen klarar inte konkurrensen. Och den kinesiska bilindustrin har den kinesiska staten i ryggen. 

Northvolts fabrik i Skellefteå är stor, men i det här globala ekonomiska spelet bara en liten spelare. Kritiker på högerkanten gnuggar nu händerna och tycker att de fått vatten på sin kvarn. Sverigedemokraterna vill rensa bort allt grönt från politiken. Och nyliberaler tror att marknadens självläkande krafter kommer att ställa allt till rätta. I det långa loppet. Det är sedan gammalt. 

Men elektrifiering är framtiden. Den är helt nödvändigt för att hålla den globala uppvärmningen på hanterbara nivåer. Men också för att kunna utveckla våra samhällen, ekonomier och arbetsmarknader. Det skapar nya jobbmöjligheter och förutsättningar för en välfärdspolitik som i framtiden gör det möjligt för oss att färdas väl genom livet.

Det är i det här perspektivet man bör förstå Mario Draghis rapport om EU:s konkurrenskraft, ”The future of European competitiveness”, som presenterades häromveckan. Europa har hamnat på efterkälken. Medan Kina har konsoliderat sin position som världens industrigolv. USA har under Biden investerat stort i klimatomställningen och också gett omfattande federala bidrag till gröna företag. Som EU och även Sverige betraktar som handelshinder. Och den amerikanska ekonomin har växt medan EU halkat efter. Rapporten är skoningslös. 

Staten måste understödja, driva på, och skapa ekonomiska förutsättningar för den gröna omställningen.

Draghi vill därför se en ny industristrategi, samordnad inom EU och uppbackad av medlemsländerna. EU:s konkurrenskraft behöver stärkas. Europas investeringskvot måste öka drastiskt, vad gäller infrastruktur, innovationer och forskning. Investeringarnas andel av BNP måste återgå till den nivå vi hade på 1960- och 1970-talen. Det vill säga gå upp från dagens 22 procent till 27 procent. Allt för att digitalisera, bereda väg för en fossilfri ekonomi och elektrifiera. För att Europa inte ska hamna på efterkälken. Annars blir den gamla världen fattig igen. 

En grön industripolitik kräver också att staten bidrar och går i bräschen. Det behövs privata investeringar men staten måste också bidra. Den rollen spelar staten också i andra jämförbara länder, som USA, Japan, Sydkorea, Tyskland och Frankrike. Den läxan måste Sverige och EU ta till sig. Staten måste understödja, driva på, och skapa ekonomiska förutsättningar för den gröna omställningen. Den tyska staten stöttar exempelvis Northvolts fabrik i landet med motsvarande 8 miljarder svenska kronor. Tysklands vice kansler Robert Habeck talar nu om att stödja den krisande bilindustrin. 

Draghis rapport talar mycket om att ta bort nationella regler och EU-lagstiftning som tynger näringslivet. Ett budskap som Moderaterna också lanserade inför EU-valet. Visst bör onödiga, ineffektiva och byråkratiska regler tas bort. Sådana exempel finns. Men en ny grön industristrategi måste bygga vidare på den sociala modell som gjort Europa och Sverige konkurrenskraftigt tidigare. Vägen framåt går inte via dumpning av sociala villkor och sämre trygghet och säkerhet i arbetslivet. Sverige är precis som Tyskland ett land med en stark industriell tradition. Den har byggt svensk välfärd och välstånd. Nu väntar ett nytt avgörande steg, det handlar om elektrifieringen, det gröna stålet och den fossilfria ekonomin. Det är den stora bilden. Den stora uppgiften. Oavsett vad som händer med Northvolt i Skellefteå.