En hållbar fred måste bygga på rättvisa

Ledare Så länge det palestinska folket förnekas rätten till ett eget land lär konflikten fortgå.

Kriget som skulle sätta stopp för krig, så beskrevs det första världskriget. ”The war that will end war”, var också titeln på en bok av HG Wells. Så blev det inte. Kriget och fredsöverenskommelsen 1918 lade i själva verket grunden till andra världskriget. 

Israels krig i Gaza har beskrivits på ett liknande sätt. Israels mål är att utrota Hamas. Och att skydda landets medborgare och en gång för alla säkra Israels territoriella säkerhet. Den israeliska reaktionen var väntad och följer ett känt mönster. Militära attacker eller terrordåd från den palestinska sidan följs av vedergällningar från israeliskt håll.

Hamas besinningslösa attack och mördande av civila i oktober 2023 saknar motstycke. Men också det israeliska svaret är uppseendeväckande och unikt brutalt. Antalet dödsoffer är ofattbart. Stora delar av Gaza har lagts i ruiner. 

Om syftet var att krossa Hamas lär kriget istället skapa ännu större grogrund för framtida rekryteringar till Hamas eller någon annan rörelse av det slaget.

Den humanitära situationen är bortom det fattbaras gräns. Sjukvården är sönderslagen. Bristen på förnödenheter som mat och vatten är skriande. En stor del av folket är på flykt inom Gaza, för det finns ingen väg ut eller möjlighet att fly. Och kriget bara fortsätter. Att Israel begått krigsbrott är uppenbart.

Israels krig mot Gaza lär inte bli den sista militära konflikten i den här regionen. Om syftet var att krossa Hamas lär kriget istället skapa ännu större grogrund för framtida rekryteringar till Hamas eller någon annan rörelse av det slaget. Det finns många, många som mist en familjemedlem som fått skäl att ta hämnd. 

Det är bara att instämma med alla de som framhåller att Hamas måste bort. Men glöm inte bort att en hållbar fred måste bygga på rättvisa. Så länge det palestinska folket förnekas rätten till ett eget land lär konflikten fortgå. Bara en rättvis fred kan skapa förutsättningar för att Palestina och Israel ska kunna leva sida vid sida i fredlig samvaro någon gång i framtiden.

Men det är i dag mest en förhoppning. I Gaza har den radikala islamismen tagit kommandot. Och i Israel håller de högerorienterade konservativa nationalisterna i taktpinnen. Israel har i praktiken omöjliggjort en tvåstatslösning, genom bosättningarna på Västbanken, som Israel ockuperat sedan sexdagarskriget 1967. En tvåstatslösning finns inte på den nuvarande israeliska regeringens dagordning överhuvudtaget.

Direkt efter Hamas fruktansvärt brutala angrepp i södra Israel slöt många länder i väst upp på Israels sida. Det fanns en acceptans för att Israel hade rätt att försvara sig. USA skickade vapen.

Samtidigt borde ingen ha blivit förvånad över att Hamas mördande skulle mötas av en mycket brutal israelisk invasion av Gaza. Men den israeliska regeringen fick mer eller mindre carte blanche från väst. Även EU och Sverige slöt upp på den israeliska sidan.

Men efterhand ändrades tonläget. Kraven på en humanitär vapenvila hördes allt oftare. Något Israel avvisade. Intåget i Rafah blev en vändpunkt i den internationella opinionens ögon, och nu hördes nya tongångar inte bara från det globala syd utan också från Washington och hör och häpna även från den svenska regeringen. Israel upplevdes inte ha några spärrar i takt med att antalet dödsoffer bara ökade. 

I många länder har Israels krig blivit en laddad inrikespolitisk fråga. I USA riskerar Joe Biden att tappa väljare, som på goda grunder tycker att landet ensidigt ställt sig på Israels sida. Upprördheten över vad som hänt i Gaza är förståelig, även om man kan sätta frågetecken kring vissa av protesterna. Dessa interna spänningar är också skälet till att USA:s försök att mäkla fred intensifierats. Men alla försök att få till en vapenvila har misslyckats. Inte minst på grund av Israels ovilja att åtminstone temporärt låta vapnen vila. Något som också skapat en missämja mellan Joe Biden och Benjamin Netanyahu.

Det senaste försöket att åstadkomma en vapenvila har förhandlats fram av USA:s utrikesminister Antony Blinken, och har nu antagits av FN:s säkerhetsråd.  Blinken hävdar också att såväl Hamas som Israel i princip har accepterat den. Det återstår verkligen att se. Planen är mer ambitiös än tidigare förslag om ett tillfälligt eldupphör. Israel ska dra sig tillbaka från Gaza. Gisslan friges mot att palestinska fångar friges. Och en återuppbyggnad av det sargade Gaza ska inledas. 

Om den sattes i verket vore det en stor lättnad för Gazas befolkning som levt i en åtta månader lång mardröm. Men kommer Israels regering att acceptera planen? Hamas har inte utrotats. Palestina har varit i krig i hundra år. Krigen har ännu inte satt stopp för nya krig. 

Förhoppningsvis får vi nu en vapenvila. Men en permanent och rättvis fred är mer fjärran än på mycket, mycket länge.