En hel generation flickor riskerar sin utbildning

debatt Tre av fem lärare vittnar om högre bortfall av flickor i skolan efter covid-19, enligt ny undersökning. Samtidigt befaras kraftiga nedskärningar i utvecklingsländers utbildningsbudgetar i spåren av pandemin. Nu krävs både globala kraftsamlingar och lokala insatser, som bland annat hindrar att fler flickor gifts bort, skriver Jennifer Vidmo från ActionAid Sverige.

Covid-19 har tvingat 1,5 miljarder barn ur skolan. I många länder står den offentliga finansieringen av utbildning inför en förödande kris och det är ännu oklart hur många av dessa barn som kommer kunna återvända till skolan. UNESCO uppskattar att minst 210 miljarder dollar kommer att dras från utbildningsbudgetar nästa år och ytterligare nedskärningar befaras till följd av påtryckningar om att omfördela resurser från skola till hälsa och sociala skyddsnät.

I en ny undersökning från ActionAid har 130 lärare i 14 länder* i Asien, Afrika och Latinamerika svarat på frågor om effekterna av skolnedstängningar och möjlighet till inkluderande utbildning under pandemin. Lärarna arbetar i några av de värst drabbade områdena, där försörjningen gått helt förlorad. Undersökningen ger en tydlig bild av deras rädslor för en hel generations framtid, där de fattigaste och mest marginaliserade barnen drabbas hårdast. Tidiga äktenskap, tonårsgraviditeter och obetalt vårdarbete i samband med covid-19 är några av skälen som hindrar flickor från att återvända till skolan.

Med hjälp av politisk vilja och kraftfulla åtgärder kan vi dock göra pandemin till en vändpunkt för att öka jämställdhet och inkludering.

Undersökningen visar bland annat att:

• Tre av fem tillfrågade lärare anger ett högre bortfall för flickor efter covid-19.
• Närmare hälften av lärarna oroar sig för ökning av tidiga graviditeter och tidiga äktenskap på grund av covid-19. Över en tredjedel oroar sig för ökande hunger.
• Några av de största problemen som hindrar flickor från att återvända till skolan uppges vara föräldrar som inte har råd (62 %), obetalt vårdarbete (59 %), barnarbete (51 %) och tidigt äktenskap (52 %).
• De flesta skolor (81 %) gjorde en viss avsättning för distansutbildning, men 76 % av lärarna anger att mindre än hälften av eleverna kunde hålla jämna steg med sin utbildning.

Utan drastiska och kollektiva åtgärder står världen inför en potentiell utbildningskatastrof. Under hösten initierade ActionAid ett upprop där vi uppmanar bland annat Världsbanken, G20-länder och finansministerier till ökat fokus och finansiering av utbildningssystemen i utvecklingsländer. 190 organisationer från 55 länder har skrivit på uppropet som bland annat kräver skuldlättnader och betalningsuppskov för utvecklingsländer och ökad transparens för biståndspengar öronmärkta för utbildning.

Globala kraftsamlingar är ett måste men insatser på lokal nivå är minst lika viktiga. Ett av de länder där vi arbetar är Bangladesh, där över hälften av flickorna gifts bort innan 18 års ålder. Under pandemin har dessa tidiga äktenskap ökat ytterligare. Då skolorna fortfarande är stängda gör vi regelbundna hembesök för att motivera familjer att prioritera barnens distansstudier. Vi bistår med studiehjälp via telefon och stöttar barnen så att de inte halkar efter i undervisningen. Utan dessa insatser är barnens chans att fortsätta studera i princip obefintlig.

Utbildning kan fungera som en kraftfull utjämningskraft men covid-19-krisen riskerar att fördjupa befintliga ojämlikheter genom att hindra barn och ungdomar som redan lever i en utsatt situation, framför allt flickor, från att slutföra sina studier. Med hjälp av politisk vilja och kraftfulla åtgärder kan vi dock göra pandemin till en vändpunkt för att öka jämställdhet och inkludering. Men det är inget som kan vänta – arbetet måste börja nu.

Jennifer Vidmo
generalsekreterare ActionAid Sverige

*Lärarna kommer från 82 skolor och de 14 länderna är: Bangladesh, Brasilien, Kambodja, Etiopien, Ghana, Indien, Kenya, Malawi, Moçambique, Nepal, Nigeria, Rwanda, Somaliland och Zimbabwe.