Ökad kontroll av civilsamhället. Den svenska tilliten är hävd. Men vad leder det till för den frivilliga sektorn?
Det pågår en märklig förskjutning i svensk politik.
Högern, som länge drivit linjen att staten inte ska lägga sig i allt och att näringslivet och civilsamhället måste få stor frihet, talar numera nästan bara om ökad statlig kontroll. Inte när det kommer till näringslivet. Där driver de fortfarande en laissez faire-linje. Men definitivt när det gäller civilsamhället.
Tydligast märks detta när det gäller folkbildningen. Tydligast manifesterat i beslutet att regeringen framöver ska besluta om fördelningen mellan studieförbunden och folkhögskolorna. Tidigare beslutades det av folkbildningsrådet.
Det är effekten när New Public Management, som hyllas av högern, slår igenom även i den ideella sektorn
Men inte bara där.
Vid ett seminarium i Almedalen i går konstaterade tidigare skolminister Anna Ekström att den svenska modellen byggt på insikten att det ytterst är civilsamhället som byggt demokratin i Sverige, och att stöden till civilsamhället i hög grad byggt på tillit. Organisationerna har skrivit på ett övergripande kontrakt om att sköta verksamheten på ett korrekt sätt, och sedan har man gjort löpande utvärderingar.
I dag är det kontraktet brutet. Och alternativet är tyvärr byråkrati.
Under seminariet, arrangerat av Koalition för kulturdebatt, jämfördes med EU-stöd, som också ofta kan sökas av det civila samhället. Där krävs det enorma och mycket detaljerade ansökningsprocesser och mycket detaljerade redovisningar. De organisationer som söker sådana pengar måste ofta anställa byråkrater som ägnar sig åt just detta. Inte åt kärnverksamheten.
Det är effekten när New Public Management, som hyllas av högern, slår igenom även i den ideella sektorn.
Men staten måste väl få styra över skattepengarna? säger kanske någon.
Sant. Och fusk med bidrag måste alltid stävjas.
Det måste man. Men på vilket sätt? Och till vilken detaljnivå. Är det värt att på kuppen kväva en sektor som till största delen bygger på ideellt arbete?
Ytterst handlar detta förstås om vilken grundläggande syn man har på just civilsamhället. Om man, som Sverigedemokraterna tenderar att göra, anser att de flesta organisationer är med i någon slags socialdemokratisk konspiration, då är det rimligt att detaljkontrollera.
Om man anser att marknadsmekanismer är det enda som på allvar driver samhället framåt, då är det rimligt att strypa stöden till den frivilliga sektorn.
Om man istället anser att ett starkt civilsamhälle är något viktigt i ett demokratiskt samhälle, då blir slutsatsen en annan.
Vid ett annat Almedalsseminarium, arrangerat av Folkbildningsrådet, talade studieförbunden om språkutbildningen för ukrainska flyktingar. Under hela tiden sedan kriget bröt ut är det studieförbunden som stått för merparten av detta. 23 000 flyktingar har fått svenskaundervisning.
Men nu är pengarna slut. Svenska från dag ett upphör därmed.
Regeringen verkar inte redo att satsa mer.
Det är svårt att förstå.
Men: jag tar det igen. Högern vill öka statens makt. Vänstern stretar emot. Det är så kartan ritas just nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
