försvarspolitik Alla de grundläggande argumenten för att stå fria från Nato finns kvar efter Rysslands överfall på Ukraina. Friheten från Nato är också en frihet att inleda andra samarbeten inom försvars- och säkerhetspolitiken, skriver Jonas Sjöstedt.
Debatten om svenskt och finskt medlemskap i Nato har tagit fart efter Rysslands invasion av Ukraina. Samtidigt visar vårt kraftfulla stöd för Ukraina hur väl alliansfriheten fungerar. Friheten från Natomedlemskap ger oss alla möjligheter att ta ställning för folkrätt och demokrati och att aktivt stödja ett land som angrips. Det är en frihet som också gäller när det är Natoländer som Turkiet eller USA som förtjänar kritik.
Alla de grundläggande argumenten för att stå fria från Nato finns kvar efter Rysslands överfall på Ukraina.
Natomedlemskap innebär förpliktelser som kan öka risken att vi dras in i krig.
Natomedlemskap ger utrikespolitiska lojaliteter som de facto begränsar våra möjligheter att agera självständigt som medlare och som en tydlig egen röst inom utrikespolitiken.
Ett finskt och svensk medlemskap i Nato kan öka spänningen och upprustningen i vårt närområde.
Natomedlemskap binder oss vid en militär strategi där möjligheten att använda kärnvapen är central. Våra möjligheter att agera för kärnvapennedrustning begränsas.
Turkiet är en av Natos viktigaste medlemmar, ett land som använder militären mot sin egen befolkning, bryter mot folkrätten och för ett utdraget krig mot de kurder i norra Syrien som befriade världen från IS.
Det finns en överhängande risk att Trump vinner nästa presidentval i USA, USA är den dominerande medlemmen i Nato. Även andra Natoländer som Ungern, Polen och Turkiet är inne i en auktoritär politisk utveckling.
Friheten från Nato gör att vi kan agera och ta ställning. Det är också en frihet att inleda andra samarbeten inom försvars- och säkerhetspolitiken.
Sverige har ett särskilt nära samarbete med Finland, vi har uppenbara gemensamma intressen på området. Vi har också samarbeten med flera Natoländer, inte minst i Norden. Nyligen annonserades ett fördjupat försvarssamarbete med Norge. Inom EU finns en särskild artikel i fördraget om att man ska stödja varandra om ett land utsätts för väpnat angrepp. Men vi samarbetar också nära med icke EU-länder som Storbritannien. Vi ser ett lapptäcke av samarbeten och avtal på området, vi är inte i en situation då vi måste välja Nato eller inget.
Jag är motståndare till Natomedlemskap, men inte motståndare till att vi förbinder oss att stödja andra länder om de angrips. Det är en självklarhet att Sverige skulle stödja Finland militärt om landet anfölls av Ryssland.
Rysslands överfall på Ukraina visar vilka hot som finns i vår omvärld. Samtidigt visar krigets utveckling och Ukrainas framgångsrika motstånd att Rysslands militära förmåga är betydligt sämre än vi trodde. Det ryska bakslaget i Ukraina och omvärldens sanktioner kommer sannolikt att skapa ett militärt försvagat och mer isolerat Ryssland. Men så länge Putin sitter vid makten kommer Ryssland att fortsätta vara en ockupationsmakt och ett direkt hot mot grannländer som Ukraina, Georgien och Moldavien.
Ett Natomedlemskap riskerar att försämra Sveriges säkerhet och öka spänningen i vårt närområde. Men det är inte självklart att dagens politik av alliansfrihet och överlappande samarbeten med olika likasinnade länder är den enda modellen framöver. Lapptäckesmodellen visar på möjligheten att förstärka vår säkerhet genom nya samarbeten. Det är samarbeten som vi i första hand bör söka med likasinnade länder och länder i vårt närområde.
Med dagens utveckling skulle vi istället kunna skapa en nordisk försvarsunion som något som fungerar parallellt med Nato och EU.
Efter andra världskriget fanns det långt gångna planer på en Nordisk försvarsunion. Tankarna på en sådan övergavs när Norge, Danmark och Island inträdde i Nato. Med dagens utveckling skulle vi istället kunna skapa en nordisk försvarsunion som något som fungerar parallellt med Nato och EU. Några nordiska länder står fria från Nato, andra från EU, men alla skulle kunna vara med i en Nordisk försvarsunion. Det skulle stärka säkerheten för alla de nordiska länderna utan de nackdelar som Natomedlemskapet innebär för Sverige och Finland.
Natos framtid är oviss, inte minst med det kommande presidentvalet i USA. Det talar för en nordisk försvarsunion. Ett samarbete mellan nordiska länder skulle dessutom ha ett betydligt starkare folkligt stöd än ett Natomedlemskap i Sverige och Finland. Många tvekar med rätta inför att vara med i kärnvapenallians och militär allians med Turkiet.
Skulle Danmark, Norge och Island vara intresserade? Det vet vi först när debatten har startat på allvar, men stödet för ökat nordiskt samarbete är stort i alla nordiska länder. Även om en nordisk försvarsunion bara skulle omfatta tre eller fyra länder vid starten så skulle den vara öppen för att anslutning för alla nordiska länder i framtiden.
Det är dags att diskutera alla alternativ som finns till Natomedlemskap.
Jonas Sjöstedt är författare och tidigare ordförande i Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
