Med skadeglad underton rapporterar media om socialdemokratins medlemsras. Antalet partimedlemmar är nere i 100 000. Den enda berättelse som finns är den om när partiet kommer släppa sina folkrörelseambitioner och bli en professionell apparat som tävlar på lika villkor med alla andra partier om vem som mest effektivt för den korrekta liberala politiken.
Varje organisation med självbilden att den måste utvecklas trots samhällsförändringarna och inte genom samhällsförändringarna är dödsdömd. Just därför måste socialdemokratin byta inställning. Marita Ulvskog har på allvar skyllt medlemsraset på Internet vilket är fullständigt bisarrt. Webben är i själva verket precis det verktyg genom vilket det går att återuppfinna folkrörelsen. Om partiet bara förstår att utnyttja möjligheterna.
Människor vill delta och organisera sig efter sitt eget huvud. Idag möjliggör webben detta och därför kommer de organisationer som inte vågar låta människor organisera sig efter sitt eget huvud inte lyckas organisera människor.
Barack Obama-kampanjen byggde ett nätverktyg för människor att organisera sig själva med. Den har blivit kampanjens motor med över en halv miljon medlemmar. Vissa grupper är traditionellt organiserade utifrån hemstat (Ohioans for Obama) andra utifrån yrke (Texas Business Women for Obama), ytterligare andra utifrån hobby (Soul Music Lovers for Obama). Via denna mötesplats ordnas dörrknackningar, möten och insamlingar. De anställda i kampanjen styr inte utan utbildar istället frivilliga i att organisera sig själva.
Vill socialdemokratin ha en stor partiorganisation så måste den ge människor i organisationen utrymme att göra saker på sitt sätt. Moderna partier måste precis som moderna företag släppa kontrollen. SAP måste byta fokus från att organisera socialdemokrater till att hjälpa socialdemokrater att organisera sig själva.
Att gå med i ett parti är inte att köpa en uppsättning tankar att vara lojal med, det är att vilja ta ansvar. Självklart är moderna människor tveksamma inför att engagera sig i en organisation som enbart pratar genom pressmeddelanden, informationsbroschyrer, och "din-åsikt-är-viktig-skriv-till-vår-arbetsgrupp".
Idag verkar SAP tro att ett öppet parti är ett parti som åker ut och lyssnar på människor för att på så sätt kunna skapa en bättre anpassad politisk produkt. Det är fel. Ett öppet parti är ett parti som åker ut och frågar människor: "vad behöver ni av oss för att ni själva ska kunna göra någonting åt de problem ni nu berättar om?"
Sanningen är den att folk har utropat partiernas död sedan 1950-talet och framåt. Men partierna har visat sig förvånansvärt anpassningsbara. Det är bara att göra det igen. Men då måste SAP våga ställa sitt eget organisationsschema på huvudet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
