Wagenknecht kritiserar det hon kallar ”livsstilsvänstern” och har uttryckt stöd för Putin.
Sahra Wagenknechts tillkännagivande var väntat. Hon lämnar det tyska vänsterpartiet ”Die Linke” tillsammans med en inte oansenlig del av partigruppen i förbundsdagen. Hon har gett utbrytningen sitt namn: ”Allians Sahra Wagenknecht. För förnuft och rättvisa”. Det säger något om henne som person och politiker. Hon är sedan länge en kontroversiell politisk kändis och en etablerad gäst i teve-sofforna med en egen Youtube-kanal.
En orsak till väljartappet har att göra med de interna konflikterna i partiet
Sahra Wagenknecht växte upp i DDR, var som ung medlem i den socialistiska ungdomsorganisationen ”Freie Deutsche Jugend”, vilket hon inte på något sätt var ensam om. I början av 1989 blev hon medlem i det maktägande kommunistpartiet (SED). Då var det kommunistiska systemet redan i gungning och i november samma år föll muren. Partiet övergav sedan kommunismen och blev ett demokratiskt socialistiskt parti, med sin starkaste bas i forna Östtyskland. Senare gick partiet samman med en utbrytning ur socialdemokratiska SPD, under ledning av den tidigare S-ledaren Oskar Lafontaine. Så tillkom Die Linke som en fusion mellan olika partier och vänstergrupper. Wagenknecht tillhörde partiets hårda marxistiska flygel och var kontroversiell på grund av sina öppna sympatier för det forna DDR. Die Linke utmanade under en period SPD, som efter en utflykt i den politiska mitten tappade många väljare, och fick i något val över 11 procent av väljarna.
Men Die Linke har under senare tid tappat stöd i flera val. I valet 2021 landade stödet på 4,9 procent (under spärren), men partiet fick några direktmandat och kvalificerade sig därmed in i förbundsdagen. En orsak till väljartappet har att göra med de interna konflikterna i partiet.
Och just Sahra Wagenknecht har varit en tydlig kritiker av partiets officiella politiska linje. Hon har särskilt hårt kritiserat det hon kallar ”livsstilsvänstern” och hävdat att partiet fokuserar för mycket på minoriteter och för lite på arbetarklassen och sociala rättvisefrågor.
I debatten har vi på senare år uppmärksammat de högerradikala partiernas framgångar, och borgerlighetens vacklan under trycket från höger och delar av borgerlighetens radikalisering. Men det finns också likartade konvulsioner på vänsterkanten. Även inom Socialdemokraterna och i Vänsterpartiet i Sverige finns kritiker av ett alltför starkt fokus på identitet och grupper, snarare än klass och universalism.
Men så långt vänsterut som hos Sahra Wagenknecht blir likheterna med de högerradikala och högerpopulistiska partiernas retorik och politik tydliga. Här finns också en tysk dimension, som har att göra med landets dramatiska 1900-talshistoria och delningen av landet mellan 1945 och 1990.
I östra Tyskland finns ett särskilt stort missnöje med sakernas tillstånd. Wagenknecht har också uttryckt sympatier för Putin och Ryssland. Även om hon nu tar avstånd från Rysslands invasion vill hon absolut inte skicka vapen till Ukraina. Tyskland har drabbats hårt av inflationen och energikrisen. Och precis efter pandemin är det krig i Europa, inte långt från Tysklands gränser.
Här finns vidare en nationalistisk kritik mot globaliseringen och internationellt samarbete i alla dess former. Kryddad med ett mått av (vänster)populism. Tyskland tog emot många flyktingar i mitten av 2010-talet. 2018 startade Wagenknecht en invandringskritisk vänsterorienterad rörelse. Hon representerar en vänster som är lika hård mot eliten och etablissemanget som de högerradikala. Även om det här snarare är klassen som står mot makten och kapitalet. Och ett fokus på social rättvisa. I de högerradikalas värld står ”folket” i singularis mot den liberala och marxistiska kultureliten.
Det finns tydliga likheter mellan den yttersta vänsterns nationalister och den yttersta högerns populister, men också en del skillnader. Var landar Wagenknechts parti det långa loppet? Det finns inte något givet svar. Har ett vänsternationalistiskt parti överhuvudtaget någon chans? Utbrytningar av det här slaget brukar vara kortvariga företeelser.
Men under hösten har opinionsläget för den tyska regeringen och den så kallade trafikljuskoalitionen under ledning av SPD:s Olaf Scholz förvärrats betydligt. De interna konflikterna i regeringen verkar kroniska och förödande. Och i de senaste delstatsvalen har högerpopulistiska AfD gått fram på ett synnerligen oroväckande sätt, inte bara som tidigare främst i öst utan nu även i väst. Och opinionsmätningarna visar att Sahra Wagenknecht är populär bland många missnöjda väljare, även de som röstar på AfD. Detta ger henne vissa objektiva möjligheter. Men opinionsmätningar är en sak. Val en annan. Och Wagenknecht är känd för att starta rörelser och sedan plötsligt hoppa av.
Tyskland har fött fram en rad politiska partier och rörelser. Landet är den europeiska socialdemokratins urhem. Nazismen föddes i Tyskland. Kristdemokratin växte fram här efter 1945 som ett borgerligt svar på nazismen. De Gröna bildades först i Tyskland.
Räkna med att en och annan vänsterstrateg kommer att snegla på hur det går för Sahra Wagenknecht. Om hon lyckas har vi en ny politisk front i Europa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
