debatt Istället för att fokusera på kortsiktig konsumtion och BNP-mätningar behöver debatten om den ekonomiska politiken i högre grad handla om samhällets samlade välstånd, anser Ermine Khachatryan (S).
Ökat globalt välstånd har varit en tydlig trend under de senaste decennierna. Miljontals människor har kunnat lämna fattigdomen bakom sig, och land efter land upplever industriella revolutioner och sociala framsteg. Samtidigt står vi inför en av mänsklighetens största utmaningar – klimathotet. Många gånger ställs välståndsutveckling mot möjligheten att hejda klimatförändringarna. Samtidigt hotar klimatförändringarna ambitionerna att utrota fattigdomen i världen och jordens fattigaste befolkning som är minst ansvarig för koldioxidutsläppen kommer att bära de svåraste konsekvenserna. För tillfället befinner jag mig i Indien som är ett av de länder som påverkas mest av klimatförändringarna, till stor del på grund av bristande tillgång till infrastruktur som el, vägar och vattenförbindelser och jordbruksberoende. De senaste åren har antalet jordbrukare som begår självmord ökat kraftigt i Indien.
Att begränsa den globala temperaturökningen kräver svåra förändringar, kostsamma åtgärder och internationellt samarbete. Men för att det ska vara möjligt kräver omställningen till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp att kostnaderna delas och att det ekonomiska välståndet är mer jämnt fördelat. Utvecklingen är minst sagt motsägelsefull. Medan den globala medelklassen har vuxit kraftigt under de senaste decennierna ser vi en allt mer ökande ojämlikhet inom länderna. När över 20 procent av de senaste decenniernas BNP-tillväxt, som i Frankrike, har gått till de rikaste 1 procenten, en föreslagen höjning av bränslepriset blir en provokation.
Många sektorer är fortfarande beroende av kol och olja för sin verksamhet. Dessa inkluderar stål- och kemikalieindustrin samt stora delar av transportsektorn. Den nödvändiga omställningen kommer inte att ske utan både privata och offentliga investeringar i fossilfri teknik, liksom i fossilfria varor och tjänster. Vi behöver klimatneutrala energisystem, fossilfria transportsystem, men också cirkulära distributionskedjor och fossilfria produktionsprocesser. Omställningen, inte minst i vår rika del av världen, kräver också en stark arbetslöshetsförsäkring, samt fortbildnings- och kompetensutvecklingsmöjligheter. Industrier och företag kommer att läggas ner, jobb kommer att försvinna och nya kommer att växa fram. För att skapa acceptans för dessa förändringsprocesser behöver arbetstagarna trygghet och stöd för att kunna återintegreras på arbetsmarknaden.
Valet kan aldrig stå mellan att bekämpa fattigdom och att hejda klimatförändringarna, tvärtom: de förutsätter varandra
Den långsiktiga trenden mot ökat välstånd har sin viktigaste förklaring i att alltfler länder har fått en större, friskare och mer välutbildad arbetskraft. Detta har uppnåtts genom sjunkande dödlighet, längre livslängd, bättre folkhälsa och bättre utbildning. Många gånger lyfts globaliseringen fram som en drivkraft bakom ökat välstånd. Det finns dock alla skäl att problematisera detta samband. De nya tillväxtekonomierna har kunnat dra nytta av globaliseringen, men globalisering med öppna gränser i sig inte är tillräckligt för att skapa nya tillväxtekonomier. För att delta i den globala arbetsdelningen krävs också egna nationella resurser, i form av humankapital och socialt kapital. Afrika söder om Sahara är ett exempel på hur en region, trots tillgång till stora marknader, inte har lyckats ta steget från fattigdom till välstånd. En viktig förklaring är regionens demografi och hälsoläge.
Valet kan aldrig stå mellan att bekämpa fattigdom och att hejda klimatförändringarna, tvärtom: de förutsätter varandra. Långsiktig och hållbar tillväxt skapas genom investeringar i utbildning, hälsa och social tillit som behövs för att människor ska våga samarbeta och interagera – både med varandra och med samhällets institutioner, genom investeringar i utveckling, smarta städer och infrastruktur. Istället för kortsiktig konsumtion och ensidig BNP-mätning behöver debatten om den ekonomiska politiken i högre grad fokusera på frågan om samhällets samlade välstånd.
Sverige kan och ska göra mer för att bli världens första fossilfria välfärdsland, men Sverige har också en skyldighet att föregå med exempel i världen och visa på möjligheterna genom att vara en stark röst för hållbar välståndsutveckling och rättvis fördelning.
Ermine Khachatryan (S), Uppsala
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
