Debatt USA och det demokratiska partiet står i dag inför en utmaning som är större än bara partipolitik. Det handlar om att återvinna människors tro på att deras röster spelar roll och att framtiden kan vara ljusare.
I USA:s rostbälte, en gång kärnan för landets industri, har decennier av ekonomisk nedgång lämnat kvar spår som är omöjliga att förbise. När jag för några år sedan besökte rostbältet möttes jag av kvarter efter kvarter med bostadsområden som långsamt höll på att förfalla.
Det var en påminnelse om en svunnen tid – fasader slitna av väder och vind, fönster som bommats igen, och rostiga skyltar som en gång välkomnade fabriksarbetare och deras familjer. Tomma gator kantades av övergivna byggnader och förfallna affärer som tidigare varit centrum för dessa samhällen. I varje gathörn kändes en tyst desperation – en fråga som ekade från de tomma butikslokalerna och trasiga fönstren: Vem bryr sig om oss nu?
Kanske är det som är mest hjärtskärande att se hur denna ekonomiska nedgång påverkar de unga
Sedan år 2000 har över 5 miljoner arbetstillfällen försvunnit från rostbältet. Jobb som skapade trygghet och stabilitet i dessa samhällen har antingen automatiserats bort eller flyttats utomlands. Städer som en gång var fyllda av fabriker och småföretag har förlorat sin puls, och i dess ställe råder en känsla av övergivenhet. Utan dessa arbeten har också lokala skolor, sjukvårdskliniker och småföretag tvingats stänga, vilket lett till att samhällena successivt vittrat sönder. De som bor kvar ser sin hembygd förvandlas, bit för bit, som en påminnelse om vad som brukade vara.
Medianlönen för en arbetare i rostbältet är idag på samma nivå som för 20 år sedan. Samtidigt har levnadskostnaderna skenat iväg. Arbetarna producerar mer än någonsin men får allt mindre tillbaka. I städer som Cleveland och Detroit kämpar familjer för att få ekonomin att gå ihop. De tvingas till tuffa beslut – att avstå från medicin för att ha råd med mat eller välja mellan uppvärmning och att betala hyran. Produktiviteten har ökat med nästan 70 % sedan 2000, men enligt en rapport från Economic Policy Institute har löneskillnaden mellan arbetare och ledning aldrig varit större.
Kanske är det som är mest hjärtskärande att se hur denna ekonomiska nedgång påverkar de unga. Med färre skolor, minskade möjligheter till fritidsaktiviteter och stöd blir framtiden allt mer osäker för barnen i dessa områden. I vissa områden lever fler än en fjärdedel av familjerna på eller under fattigdomsgränsen. Generationer som vuxit upp i skuggan av fabriksstängningar, förlorade jobb och tomma löften frågar sig om de någonsin kommer få chansen att uppleva stabilitet och trygghet.
För Demokraterna handlar det nu om att forma en politik som inte bara når ut i ord, utan också i handling. Trots motgångar och Trumps valvinst är det möjligt att skapa en folklig rörelse för förändring. Historien visar att när rätt politik och folkrörelse samverkar kan verklig förändring ske. Under 1960-talet såg vi en tid då jämlikheten i USA ökade, levnadsstandarden steg och den amerikanska drömmen blev verklighet för många – en period som visar att en framtid präglad av hopp är möjlig.
Städer som Cleveland har redan börjat visa vägen där det civila samhället, företag och lokala politiker samarbetar för att revitalisera kvarter som tidigare drabbats av industrinedgång. Genom att investera i utbildning, småföretagsstöd och omställning till grön energi har dessa områden börjat se ny tillväxt och skapat jobb som återger befolkningen tron på framtiden.
Låt oss komma ihåg – att rösta är att hoppas. Att rösta är att tro på förändring.
Socialdemokraternas systerparti Demokraterna i USA, men även politiken i Sverige, måste erbjuda lösningar som ger människor en tro på framtiden och en känsla av att de är en del av ett större samhällsbygge. Ett samhälle där ingen lämnas efter.
Magnus Manhammar, riksdagsledamot för Blekinge (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
