ledare Tänk om caféerna i våra städer skulle få använda gator och trottoarer som de vill. Utan avgifter. Utan regler. Nej, så kan det inte vara. För caféerna alltså …
Det hände sig en gång i den stora staden att en café-ägare såg över sin affärsmodell. Vore inte trottoaren ett enkelt sätt att bättra på intäkterna?
Sagt och gjort.
Utemöbler köptes in och ställdes ut. Uteserveringen blev snabbt populär bland gästerna och konkurrenterna följde efter. Snart stod det caféstolar och bord på nästan varje trottoar i den stora staden.
Reaktionerna var blandade. Kunderna som använde uteserveringarna var förtjusta, men bland allmänheten spred sig irritationen. Det blev trångt, stökigt och svårt att ta sig fram. Dessutom snubblade vanliga människor över möbler som låg kullvälta när de skulle till jobbet om morgonen.
Gladast av dem alla var gator-och-torg-borgmästaren, de grönas starke man.
Det ryktades att tjänstemän på stadens trottoarenhet förberedde åtgärder, men den styrande borgarkoalitionen tyckte annorlunda. De var glada. Så kontinentalt! Entreprenöriellt! Och tänk att vår stad blev föregångare i landet! Gladast av dem alla var gator-och-torg-borgmästaren, de grönas starke man. Han var överförtjust. Modernt! Innovativt! Och bra för hälsan. Wienerbröd i friska luften är mycket mer hälsosamt än inomhus!
Men tiden gick och situationen blev alltmer ohållbar. Det blev till slut ordentliga problem med framkomligheten. Nu var det var inte längre bara vanliga medborgare som var irriterade. Klagomålen från hemtjänstpersonal, ambulanser, varuleveranser och andra butiksägare blev alltmer högljudda. Medborgare med funktionshinder fick svårt att ta sig fram över huvud taget.
Varhelst man gick kunde det stå ett bord eller ligga en pall. Människor kom till skada. Måttet var rågat. Någon måste göra något!
Caféägarna svor sig fria.
– Vi kan ju inte gärna ta ansvar för hur våra gäster hanterar stolar och bord. Vi vet förresten inte ens om det är våra gäster som ställer till problemen, sade en talesperson för stadens caféer.
De styrande höll med. Här behövs en utbildningsinsats så att kunderna lär sig att inte stöka till! Några regler kunde det förresten inte bli fråga om förrän Livsmedelsverket utrett konsekvenserna av uteserveringar.
De grönas starke man i staden bjöd in till rundabordssamtal och förhandlade fram en uppgörelse med cafébranschen, som lovade att skärpa sig. Caféägarna åtog sig att hålla bättre ordning på sina utemöbler och att informera sina kunder om att det är dumt att stöka till (och att äta för många wienerbröd). Staden lovade att hjälpa till med att måla upp gränser på trottoarerna. Nu skulle allt bli bra.
Och det blev det! Ett lysande exempel på självsanering bland företagen. Trots en omfattande och växande cafébransch behövs fortfarande varken regler, tillstånd eller ekonomiska incitament från de styrande …
Nej, jag skojar bara.
Reglerna är ju i själva verket ganska strikta för caféerna.
Den som i verkligheten vill använda trottoaren för att utöka sin caféverksamhet måste ansöka om tillstånd, betala en administrativ avgift och betala en kostnad per kvadratmeter. Därtill måste hen avgränsa uteserveringen med ett staket, säkra att uteserveringen är tillgänglighetsanpassad och förbinda sig att inte använda ytan för reklam.
Avgiften för en uteservering på 25 kvadratmeter ligger på mellan 43 000 och 63 000 kronor per år. Om man också flyttar ut kassan blir det väsentligt dyrare. Staden har en lång lista med motsvarande regler och avgifter för så skilda saker som gatuförsäljning, filminspelningar och sådana där säckar man kan behöva ställa upp i samband med en lägenhetsrenovering.
Det finns fortfarande plats för ”Uthyrning av elsparkcyklar” på listan. För där verkar av någon anledning ingen av de regler som gäller för andra verksamheter vara aktuella.
Hemsidan där den stora staden informerar om tillstånd, kostnader och regler för nyttjande av offentlig plats inleddes förresten under många år med den här meningen:
”Staden tillhör oss alla och nästan alla platser utomhus i staden där allmänheten kan röra sig är offentlig plats: trottoaren, torget och parken.”
Visst är den vacker? Men den är borta nu. Det tycker jag är synd.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
