debatt Tanken om att inkludera elever med särskilda behov i den vanliga undervisningen leder i praktiken till exkludering, och drabbar alla elever. Extra lärarresurser behövs och måste få kosta pengar, skriver två lärare och en specialpedagog.
“En skola för alla” står det skrivet i skollagen. Istället ser vi nu hur kommuner som Stockholm förändrar systemet kring särskild ersättning så att flera resurskolor tvingas stänga ner.
I den svenska skolan har detta kommit att innebära att vi ska inkludera alla elever under samma tak. Denna form av inkludering leder till att barn med särskilda behov nu exkluderas helt öppet. Genom att inte fixa det andra barn klarar av, misslyckas dessa barn gång på gång och får lära sig att det är dem det är fel på, trots att misslyckandet är inbyggt i systemet. Stödet som den utopiska inkluderingstanken utlovat uteblir. Vi har skapat en skola för ingen.
Idag står läraren ensam med nära 30 elever i lågstadiet. När en eller flera elever har svårigheter signalerar läraren, och skolans elevhälsoteam kopplas in. Problemet är att skolans elevhälsoteam har gått från att sätta in insatser för barnet till att främst sätta in insatser för läraren. De brukar ge tips om ipad, bildstöd och andra pappersprodukter. Läraren står åter ensam. Samtidigt fylls eleven av ångest och stress. En stress eleven hanterar genom att bli aggressiv eller självdestruktiv. Eleven slåss, stänger in sig på toaletten, gråter och skriker i panik.
Förutom att behöva reda ut barnets stressituation måste nu även följdsituationen utredas och varje skola har en nollpolicy för våld. Det får inte förekomma och det ska aldrig accepteras, oavsett omständigheterna, vilket är rätt och riktigt. Problemet är att det sätter barnet i en mycket svår situation, där produkten av ett beteende bemöts istället för orsaken som tidigare budgeterats bort. Barnet får bli ägare till problemet.
Dessutom är de andra barnen i klassen också i behov av vuxen närhet, förståelse och stöttning. När en kräver all tid och energi står de andra utan. Detta skapar ringar på vattnet och plötsligt har du flera elever som börjar bli utåtagerande. Nu börjar beteenden att korrelera så när läraren försöker nysta ut en tråd uppstår snabbt nya knutar i garnnystanet.
Så, vad får denna resurs göra? Jo, agera barnvakt.
Efter ett tag, med hjälp av påtryckningar från andra kollegor och framförallt föräldrar, vaskar rektor kanske fram pengar till en resurs. Då startar lotteriet med att hitta en bra person till denna tjänst. Ett lotteri med oerhört dålig vinstchans. Devisen som lyder brukar vara “den som begär minst lön får uppdraget”. Det är nämligen inte på tal om att låta kompetensen styra. Det har inte skolan råd med. Så, vad får denna resurs göra? Jo, agera barnvakt. Nu har en vuxen blivit designerad till att skademinimera. En personlig ordningsvakt har satts in.
Eleven ses ofta vanka av och an i skolans korridorer utan att få någonting gjort. Nu är ju eleven i alla fall inte i klassrummet tänker du, problemet löst. Så enkelt är det dock inte. Läraren är fortfarande ansvarig för elevens utbildning och försöker därför anpassa studiegången, göra enskilda scheman med anpassade uppgifter, oftast till ingen nytta, då resursen som ska hjälpa till med genomförandet saknar adekvat utbildning. Utöver det behöver möten med vårdnadshavare, elevhälsoteamet och psykologer bokas in.
Ett pappersmonster byggs upp för att juridiskt skydda skolan och legitimera att barnet getts en trasig skolgång. Samtidigt sitter resten av klassen kvar i klassrummet, väntande på att bli utmanade på sin nivå. Bara det är en utmaning i sig. Det här är hur det ser ut i våra klassrum i den utopiska skolan i Sverige.
Huvudmän. Beslutsfattare. Ni måste förstå att skolan är en verksamhet som måste få kosta pengar. Oavsett er ideologiska hemvist kan vi inte fortsätta att betala vår underfinansierade skola med våra barns framtid. Om ni verkligen önskar fatta beslut som gynnar elever behöver ni lyssna på oss lärare.
Alexander Skytte, lärare
Pernilla Wallgren, lärare och lokalombud i Lärarförbundet i Stockholm
Fredrik Lundin, specialpedagog och sekreterare i Lärarförbundet Botkyrka
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
