En skola utan böcker

ledare Skolan har dragit ner kraftigt på läromedel de senaste årtiondena. Besparingen slår särskilt hårt mot elever från hem där bokhyllorna inte dignar av böcker. Det är en farlig utveckling som äventyrar kvaliteten och underminerar likvärdigheten.

Sedan 1980-talet har skolornas utgifter för läromedel minskat med två tredjedelar. Det är en dramatisk neddragning som kan få stora konsekvenser. Pedagogiska läroböcker behövs för att systematiskt kunna studera ett ämne. Forskningen visar också att läsning har stor betydelse för elevernas språkutveckling och för förmåga till fantasi och inlevelse.

Läromedel kan vara av olika slag. Det behövs både digitala läromedel och traditionella läroböcker. Men mycket talar för att besparingarna främst har gällt vanliga böcker. Det är där det finns störst pengar att spara.

Nu har besparingarna gått så långt att det inte längre finns något att välja på. Systemet behöver styras upp.

Alla med erfarenheter från grundskolan och gymnasieskolan vet att böcker ofta ersätts av provisoriska sammanfattningar, kopierade eller i digital form. Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, berättar att det blivit allt vanligare att lärare tvingas att tillverka egna läromedel. Hon menar att många skolor uppmuntrar lärare att skriva kompendier med uppföljande uppgifter. Till viss del ingår det i lärarnas arbete att ta fram underlag för undervisningen, men när den uppgiften blir för omfattande tar den tid från annat. Dessutom är det knappast möjligt för lärare att tillverka läromedel av samma kvalitet som läroboksförfattare och läromedelsförlag.

De flesta lärare önskar också att de fick mer pengar att köpa läromedel för. Enligt en undersökning utförd av organisationen Läromedelsförfattarna uppger 86 procent av lärarna att de inte har möjlighet att köpa in de läromedel som behövs.

Redan för fyra år sedan slog läraren Sara Persson larm i Dagens Samhälle om vad som var på väg att ske. Hon berättade om sin egen erfarenhet som lågstadielärare. Från skolledningen på hennes skola gick det ut ett direktiv att det bara fanns möjlighet att köpa in en bok per elev och år. Budgeten var med andra ord så liten att pengarna inte räckte för att köpa in böcker både för den första läs- och skrivinlärningen och för matematiken. Själv valde hon till att köpa matteböcker.

Om föräldrarna har lång utbildning och bokhyllor som dignar av böcker kan hemmet kompensera skolans brist på läromedel. De elever som lämnas i sticket när läroböckerna ryker är elever med kortutbildade föräldrar. Lösningen blir att istället hämta fakta från wikipedia och spridda undervisningsfilmer på Youtube. Inget av detta behöver vara dåligt om de används som komplement till läromedel, men det blir fel om de ersätter läromedel.

Dessutom visar en aktuell undersökning från Läromedelsföretagen att skillnaden mellan hur mycket olika kommuner satsar ekonomiskt på läromedel är stor. Spannet varierade från Markaryd, där en elev i grundskolan får läromedel för 2691 kronor per år, till Grästorps kommun som köpte in läromedel för 144 kronor per år och grundskoleelev. Även detta bidrar till att underminera likvärdigheten. Inte bara föräldrarnas utbildningsnivå styr, utan också i vilken kommun man bor.

Vad som inte framgår av statistiken ovan är att det även inom kommuner finns stora skillnader mellan olika skolor. Här finns också en inbyggd orättvisa. De kommunala skolorna måste garantera att alla elever får en skolplats och kan därför inte vara lika flexibla när det gäller lokaler. De kommunala skolorna har med andra ord ett annat uppdrag än de fristående skolorna. Trots det är skolpengen lika stor. Det leder till att de kommunala skolorna ofta har en mer pressad ekonomi, vilket kan leda till att de tvingas att dra ner på utgifterna för läromedel.

Även de privata skolkoncernerna kan lockas att spara in på läromedel, men av ett andra skäl. För aktiebolagen i skolbranschen är ett av målen att skapa vinst åt ägarna. Eftersom intäkterna är konstanta kan ökad vinst bara åstadkommas genom att spara på utgifterna. Hit hör större klasser, färre behöriga lärare, billigare lokaler och lägre kostnader för läromedel.

Idag finns inte några bestämmelser i skollagen om anslagen till läromedel. Det är inte heller helt enkelt att utforma sådana regler utan att det leder till en krånglig detaljreglering. Men nu har besparingarna av läromedel gått så långt att det inte längre finns något att välja på. Systemet behöver styras upp.

För närvarande utreds frågan om läromedel av Gustav Fridolin (MP). Den 15 augusti ska han presentera sina slutsatser. En förhoppning är att fokuset på frågan ska öka statusen på läroboken. En första åtgärd är att kräva att alla skolor öppet redovisar hur mycket de satsar på läromedel.