En snyggt paketerad välfärdskollaps

ledare KD försöker göra vården till sin kärnfråga. Men vad vill de göra, egentligen? Det var ju trots allt inte längesen partiet fick härja relativt ostört på sjukvårdsområdet. Det gick inte så bra.

Det är lätt att få intrycket att Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor är en av de ledande krafterna i svensk politik. KD:s partiordförande toppar förtroendemätningarna samtidigt som hon syns i alltifrån underhållningsprogram till centrala politiska debatter. Den som har följt svensk politik de senaste åren inser dock att Busch Thor den här mandatperioden spelar samma roll som Annie Lööf gjorde under den förra och Liberalerna dessförinnan – rollen som borgerlighetens frälsare.

Så kom valdagen 2018 och KD landade på 6,3 procent i riksdagsvalet. Ingen succé, men måste ändå betraktas som en seger med tanke på att de några månader tidigare såg ut att hamna under riksdagsspärren. Efter valet har partiet nått riktiga toppnoteringar i opinionsmätningarna för att sedan falla tillbaka till valresultatet. Inget anmärkningsvärt egentligen, mindre partier tenderar att fluktuera i opinionen. Mycket lite talar dock för att KD kommer att vara någon större politisk kraft framöver. Under partiets existens har man fungerat som ett stödparti åt sina borgerliga partikamrater.  Nu verkar KD istället bli ett stödparti åt Sverigedemokraterna. KD:s strategi att närma sig SD politiskt och retoriskt verkar således främst ha gynnat SD.

Med plattityder såsom ”Du ska kunna lita på vården” tar Ebba Busch Thor strid för svensk sjukvård.

Det finns emellertid ett område där de har haft ett starkt inflytande: sjukvården. Med plattityder såsom ”Du ska kunna lita på vården” tar Busch Thor strid för svensk sjukvård. Men vad vill KD egentligen göra med sjukvården, förutom att förstatliga den? Enligt en av Busch Thors närmsta rådgivare vill man dra tillbaka Olof Palmes ”socialiseringsreformer”. Reformer som gjort svensk sjukvård till en av världens bästa. Ja, sjukvården står inför enorma utmaningar som i huvudsak grundar sig i personal- och resursbrist. Så kanske är det något annat än just ”socialiseringsreformerna” som gjort att utmaningarna inom sjukvården förvärrats de senaste åren?

Låt oss göra en snabb återblick. Det var ju trots allt inte längesen KD satt i regeringsställning och fick härja relativt ostört på sjukvårdsområdet. 2005 genomförde Socialdemokraterna den så kallade stopplagen som förbjöd en fortsatt utförsäljning av offentliga sjukhus till privata företag. Efter valet 2006 ersatte den borgliga regeringen stopplagen med en startlag. Privata sjukhus kunde då också att ta emot patienter med privata sjukförsäkringar. En annan reform med stor betydelse var beslutet om LOV (lagen om valfrihetssystem) som infördes av den borgerliga regeringen. 2010 blev vårdvalssystemet obligatoriskt inom primärvården. KD är dessutom med och styr i de flesta regioner idag, exempelvis det havererade region Stockholm där akutmottagningarna är överfulla, sjukhusen befinner sig i stabsläge och personalen varslas.  Samtidigt härjar det fria vårdvalet fritt och privata vårdaktörer erbjuder gräddfiler åt den som kan betala, vilket i sin tur urholkar resurserna för de redan hårt drabbade sjukhusen. KD har också öppnat upp för att man gärna ser att Sverige övergår till ett mer privatiserat vårdsystem med fler privata finansieringsmodeller med mer avgifter och privata sjukförsäkringar. Reformer som sammantaget hotar svensk sjukvård.

Det är väl som man brukar säga: liten tuva stjälper ofta stora lass. Även om KD kanske inte är den framtidsrörelse som vi kommer se lysa starkast kan vi vara säkra på en sak: får de chansen att förändra Sveriges sjukvårdssystem i grunden kommer de att göra det. Men bidrar man till en välfärdskollaps gäller det att paketera det snyggt. Att Sveriges vårdsystem ska likna USA:s går nog inte hem hos så många.