debatt Under många år har terapikolonierna framgångsrikt arbetat med en väldigt utsatt grupp barn, ungdomar och familjer. Att Region Stockholm inte vill värna detta ställer vi oss därför frågande till, skriver Föreningen för Terapikolonier.

’Vi fick mer hjälp under en vecka på kollo än under flera år på BUP-mottagningen.’ Det berättar en pappa som har varit en period på pappa-barnkollo med sin pojke. Det har nu gått nästan två år sedan Stockholm läns landsting valde att avsluta det vårdavtal terapikolonierna hade i nära nog 20 år. De valde då också att avsluta en behandlingsverksamhet som hade funnits sedan 1930-talet, “Skollovsföreningen för psykiskt ömtåliga barn”. Kärnan i verksamheten har alltid varit omsorg, stöd och terapeutiskt bemötande av barn och ungdomar. Formerna har förnyats och förfinats under decenniernas gång, till att också inkludera familjer. Vårdavtalet innebar att varje år kunde ett femtiotal barn och ungdomar, ibland också familjer delta i en terapeutisk kolloverksamhet.

Nu har tusentals barn och ungdomar gått på ett efterlängtat sommarlov. Men för många barn och ungdomar innebär det en fortsatt ensam tid med psykisk ohälsa och osäkerhet. Tidigare har en vistelse på kollo varit det som kanske varit sommarens höjdpunkt. En ledare minns utsagan “det roligaste var att fiska och när bussen körde fast i leran vid sjön”. Barnens vanligaste kommentar var “kollo var kul”. Terapikollo utvecklar och hjälper barn och ungdomar i det sammanhang som byggs, en grupp där erfarna vuxna skapar en miljö att växa i.

Barnen, ungdomarna och deras föräldrar får möta andra i liknande livssituation som är en stark framgångsfaktor i gruppbehandling.

De barn, ungdomar och familjer som under åren har deltagit i terapikoloniernas verksamhet har olika psykologiska och sociala svårigheter. Det sätter dessa barn och ungdomar i riskzonen för att utveckla ytterligare och mer påtaglig psykisk ohälsa. Att få möjlighet att tillbringa tid på terapikollo är ett sätt att bryta detta mående. Man delar vardagen. Barnen, ungdomarna och deras föräldrar får möta andra i liknande livssituation som är en stark framgångsfaktor i gruppbehandling. Det ger utrymme för att känna gemenskap och samhörighet men också att utveckla sin individuella identitet.

Denna kolloverksamhet innebär en möjlighet till utveckling för individen genom anknytningen till en hundraårig svensk tradition med mycket positiva konnotationer. Terapikollo står för att ta vara på det svenska sommarlivet med lustfyllda aktiviteter. Vår erfarenhet och kunskap är att detta kan leda till att barn och ungdomar i behov av särskilt stöd har kunnat nå och fått möjlighet att skapa tillitsfulla relationer. Personalen har också nått ut till föräldrar och barn som annars kan vara svåra att motivera till sociala insatser.

Terapikolonier har kontinuerligt genomfört utvärderingar. Där har vi sökt tydliggöra rösterna från barnen, föräldrarna och lärare. En förundrad lärare berättar: ’Han var som ett annat barn till hösten’. En glad mamma berättar: “Han hade fått hjälp att lära sig hantera konflikter”. Det övergripande narrativet från dessa utvärderingar är att verksamheten är oerhört uppskattad och därför av oss sedd som mycket angelägen för många barn och ungdomar.

Det pågår också för tillfället en diskussion om idéburna verksamheters plats i samhället (SOU 2019:56). Terapikolonier är ett exempel på en sådan verksamhet vars värde betonas i utredningen. Det poängteras också att Sverige har hamnat efter övriga Europa när det gäller att stödja idéburna verksamheters plats i civilsamhället. Men Region Stockholm har dock stora invändningar hur idéburen verksamhet kan inordnas i nu gällande avtal, lagar och regler och förmedlar inte intresse hur man kan tänka vidare i frågan.

Vi ställer oss frågande till hur det kommer sig att Region Stockholm inte vill finna vägar att lyfta fram och värna om fortsättningen av verksamheter som under lång tid ofta framgångsrikt har arbetat med en väldigt utsatt grupp barn, ungdomar och familjer?

 

Styrelsen för Föreningen för Terapikolonier (FFT) genom:

Stefan Redebo, Ordförande

Anne Vernon, Läkare, specialist barn- och ungdomspsykiatri

Pia Litzell Berg, Socionom, leg Psykoterapeut

Peter Andersson, Socionom, leg Psykoterapeut, doktorand i socialt arbete