När Sara Danius nu lämnar Svenska Akademien får vi inte nöja oss med att en oanständig kultur som inbjuder till vänskapskorruption består. Och det är tveksamt om de ska få fortsätta dela ut Nobelpriset.
Med sorg i hjärtat läste jag igår att Sara Danius nu lämnar Svenska Akademien.
De senaste nidskriverierna, smutskastningskampanjerna, de ekonomiska oegentligheterna och polisanmälningarna och krissamtalen med kungen, som till slut ledde till att Nobelstiftelsen blandade sig i, har uppenbarligen lett till att situationen blivit ohållbar.
Hur har det kunnat gå så långt?
»Människor biter oss så snart de känner lukten av frisk luft«, skrev poeten Gunnar Ekelöf på 1930-talet i ett brev till sin goda vän, författaren Tora Dahl.
Vad Ekelöf syftade på var hårt arbetande »vanliga« människors ibland besinningslösa hat och avund gentemot urfattiga författare. Det var långt före den moderna statliga kulturpolitikens tid, men jag tänker ändå på Ekelöf medan dramat Svenska Akademien går mot sin med nödvändighet tragiska upplösning.
Och grundfrågan – den om brott mot stadgar och sexuella trakasserier – får inte på några villkor sopas under mattan.
Akademien är en privat och skattebefriad institution, en stiftelse, som lär vara god för över en miljard kronor. Samtidigt förväntas ledamöterna i dess styrelse, förutom ordförande, arbeta där år efter år utan att få betalt. Vilket säkert fungerade på 1700-talet när medlemmarna var adliga med stora förmögenheter.
Idag är det ett system som inbjuder till vänskapskorruption. Det spär på den farliga myten om att författare och konstnärer är övermänniskor som inte behöver försörja sig, och gör dessutom ledamöterna sårbara för påtryckningar utifrån, inte minst från olika regeringar och internationella lobbyister.
En fråga som i alla fall jag ställer mig, är om Nobelpriset i litteratur, med tanke på integritetsproblemen, överhuvudtaget ska delas ut av Svenska Akademien. Uppdraget kan eventuellt, beroende på hur det går att tolka Nobels testamente, flyttas över till den mer professionellt organiserade Kungliga Vetenskapsakademien.
Alliansen sparkar just nu hela Nya Karolinskas styrelse, och där finns säkert inspiration att hämta. Oavsett vad som sker nu när Danius har lämnat så bör alla medlemmar i Svenska Akademien få en lön eller ett arvode som inåt är transparent redovisat.
Och grundfrågan – den om brott mot stadgar och sexuella trakasserier – får inte på några villkor sopas under mattan. Mot alla odds har skandalerna kring Svenska Akademien och Kulturprofilen engagerat upprörda människor långt utanför kulturvärlden, kanske för att skriverierna rört vid en demokratisk sträng i våra hjärtan.
Därför kommer vi inte heller att låta nöja oss med att allt bara återgår till det gamla oanständiga.
Hör mer av Ulrika Kärnborgs analys av krisen i Svenska Akademiens i Dagens Arenas podd!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
