De europeiska stats- och regeringschefernas middag i Bryssel i går var en smått bisarr tillställning. Arbetslösheten i Europa har slagit alla rekord, människorna i skuldländerna är utmattade efter två års nedskärningar av löner och pensioner, det finns tecken på att banker i södra Europa kan vara på väg att tömmas av sina insättare, och ett land, Grekland, kanske lämnar EU.
Det är, kort sagt, en fullskalig kris. Men ingenting hände egentligen vid mötet i Bryssel annat än att man åt middag.
Inga beslut fattas, för det var vad som kallas ett informellt möte. Men de monologer som stats- och regeringscheferna framförde gav dessvärre heller inga öppningar till hur den förvärrade krisen ska mötas.
Den nye franske presidenten François Hollande förklarade att det behövs euroobligationer, alltså ett system för gemensam, solidarisk upplåning, som skulle lindra skuldländernas tunga räntebörda. Förbundskansler Angela Merkel svar var som väntat, nej.
Euroobligationer kräver nya institutioner och en fördragsändring, som kanske tar några år att få på plats, när det som egentligen behövs är en omedelbar lindring.
Kanske kan EU enas om att finansiellt förstärka Europeiska Investeringsbanken och andra kreditmöjligheter. Men det är med Paul Krugmans ord som ”en vattenpistol mot framrusande noshörningar”.
Och frågan är hur meningsfullt det är att bygga nya motorvägar om några år. Det som behövs är ju en snabb ökning av hushållens efterfrågan. Det kan man egentligen bara få genom att lätta på EU:s nedskärningsfanatism.
Men inte ens François Hollande svor i kyrkan i går. Han upprepade tydligen aldrig sitt vallöfte om en omförhandling av europakten, eftersom han vet att Tyskland säger nej. Det var lite sorgligt.
Förr om åren kunde politisk impotens på EU-toppmöten tas med jämnmod. Idag är det svårare när det brinner i knutarna. Då blir också EU-ledarnas chicken-race gentemot Grekland märklig. Ena dagen prisas Grekland och uppmanas att bli kvar, trots att inga förändringar av de hårda villkoren ska ske, andra dagen uppmanas medlemsländerna att planera för ett grekiskt uttåg.
Det är att leka med elden att inte ge tydliga besked. Marknaderna avskyr osäkerhet. Vill det sig illa kan EU ha triggat igång en process, där insättarna tar ut mer och mer av sina pengar, marknaden grips av panik när grekerna inte kan få till en regering ens efter nyvalet, och Portugal, Spanien och Italien utsätts för en kolossal räntepress.
Bortsett från kärnan av problemförnekare i kretsen av EU-ledare, har det otänkbara aldrig varit mer tänkbart än just nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
