Debatt Kristerssons uttalanden får oss att känna att vår svenskhet ständigt ifrågasätts.

Sveriges statsminister mellan 1932 och 1946, Per Albin Hanson, sade i sitt berömda folkhemstal att:

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

I dag sörjer hela Sverige. Statsministern bjöd till en nationell tyst minut för att hedra offren efter det hänsynslösa våldsdådet på Risbergska skolan i Örebro i tisdags. Denna massaker kom som en chock för det svenska folket, trots känslan att det bara var en tidsfråga innan något liknande skulle ske.

Känslan har försvunnit

Vi som har invandrat till folkhemmets Sverige på 80- och 90-talet, har fått uppleva en känsla av värme och inkludering. Vi såg glimtar av det ideal som folkhemmet representerade. Men för många av de flyktingar som satte livet på spel, lämnade allt och korsade hav i överfulla båtar, eller gömde sig i lastbilar för att söka en bättre framtid, har denna välkomnande känsla försvunnit.

Jag vågar säga att Sverige upphörde att vara ett folkhem efter flyktingvågen 2015. Sedan dess är vi alla invandrarsvenskar styvbarn. Medan etniska svenskar är kelgrisar, detta helt oberoende av socioekonomisk status.

Det spelar ingen roll hur länge vi har bott här, vilka utbildningar, yrken eller grad av integration. Trots att majoriteten av oss är laglydiga medborgare, anklagas vi kollektivt för att vara en belastning för Sverige. Regeringen, med Ulf Kristersson i spetsen har vid flera tillfällen ifrågasatt vår svenskhet och vår lojalitet till moder Svea.

Jag minns väl när jag satt framför tv-rutan och tittade på statsministerns tal, vid folk och försvars rikskonferensen 2024. Ulf Kristersson talade om de förväntningar som följer av ett svenskt medborgarskap. Att ytterst handlar det om att med vapen i hand – och med livet som insats – försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva. Medborgarskap är inte en resehandling, tillade han. Samma statsminister pratade under en partiledardebatt den 15 januari i år om att återkalla det svenska passet från de som inte följer lagen, med betoning på att det svenska medborgarskapet inte ska fungera som ett skydd för kriminella.

Dessa uttalanden får oss att känna att vår svenskhet ständigt ifrågasätts.

När retoriken skruvas upp

Den otänkbara masskjutningen på Risbergska skolan i Örebro, är en påminnelse om vad som kan hända när retoriken mot invandring skruvas upp. När politiker från höger till vänster tävlar om att vara hårdast mot migration utan att diskutera hur integrationen kan förbättras, flyttas fokus från sammanhållning till splittring.

Det är ingen hemlighet att majoriteten av eleverna på Risbergska skolan hade invandrarbakgrund. Gärningsmannen Rickard Andersson var etnisk svensk, medan hans offer var invandrarsvenskar. Hederliga människor som arbetade för en bättre framtid. Bland offren fanns Niloofar, 46, som utbildade sig till undersköterska och var någons maka. Elsa Teklay, 32, från Eritrea läste till undersköterska samtidigt som hon jobbade, och var mamma till fyra barn. Salim Iskef, 28, från Syrien läste till undersköterska, nyförlovad och planerade ett bröllop på sommaren. Bassam Al Sheleh, 48, från Syrien, arbetade med att baka bröd och laga mat på morgonen innan han gick till svenskkurserna på SFI. Han var en tvåbarnspappa. Ali Mohammed Jafari, 31, från Afghanistan läste till lokalvårdare för att försörja sin familj, även han en tvåbarnspappa.

Dessa människor var inte bara siffror i statistiken, de var någons föräldrar, syskon och barn.

I sitt tal till nationen i söndags, sade statsministern att ansvaret för döden vilade på den som begick de fruktansvärda brotten. Det är en sanning med modifikation! För vi kan inte ignorera retorikens roll och hur den bidrar till hat och splittring. När våra ledare propagerar för nationalism och skyller samhällets problem på invandrare, banar de vägen för extremism.

Och det otänkbara sker!

Inte bara tomma fraser

Vi i Sverige tror på människor, sade statsministern. Vi tror på människors kraft och vilja att ta sig framåt och vi tror på att ge människor både en första chans och en andra. Ja, det gjorde man på 70-, 80- och även 90-talet, sedan slutade Sverige och det svenska toppskicket att tro på människor. Fördomarna och misstänksamheten tog vid i stället.

En märkbart tagen Drottning Silvia, ställde frågan, “Vart tog det fina Sverige vägen?”. Samtidigt uppmanade hon oss alla svenskar att “bygga upp det fina landet igen”.

Ulf Kristersson, jag hoppas att de ord du yttrade efter denna tragedi inte bara var tomma fraser. Denna fruktansvärda händelse borde vara en väckarklocka för både dig och ditt regeringsunderlag. Sverige behöver ett ledarskap som enar, inte splittrar, och som försvarar och stärker alla sina medborgare, oavsett bakgrund. Vi behöver återbygga det goda hemmet där varje individ kan känna sig hemma, klarar du att leda det arbetet Kristersson?

Ban Najar, arbetar som cytodiagnostiker på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, styrelseledamot i Fässbergs socialdemokratiska förening.