LEDARE Man brukar säga att krigets första offer är sanningen. Men numera talas det rätt mycket osanning också i fred, särskilt i Amerika.
När Trumps tidigare advokat Michael Cohen vittnade inför representanthuset nyligen hävdade han att presidenten är en lögnare. Men Cohen själv har dömts till fängelse för att ha ljugit i kongressen.
Så vem ska man tro på – lögnaren som inte längre har så mycket att förlora på att tala sanning? Eller presidenten, som enligt Washington Post hunnit med 7 546 osanningar eller lögner under sina första två år i Vita Huset, i genomsnitt fem per dag?
Omtalade är Trumps larm om hur USAs säkerhet hotas av flyktingströmmarna från Mexiko, trots att antalet som går över gränsen sjunkit dramatiskt på senare år. Eller när Trump för att få till en mur vid denna gräns, påstår att han vill stoppa narkotikaströmmarna, trots att det mesta av knarket kommer till USA via stora flygplatser.
Hur mycket ska de stora nyhetsredaktionerna försöka korrigera sådant faktaförakt? Gör de det så brukar presidenten ropa att de är ”folkets fiender”. Och de flesta av Trumps anhängare tror nog mest på honom och på ekona i sociala medier. Och raden av dementier blir därför som ett virus, som inte främst skadar honom, utan mer mediernas trovärdighet.
I en värld impregnerad av lögner, hur ska vi upptäcka om sanningar plötsligt sägs?
Men lösningen är knappast att avstå från att säga att Trump ljuger. Är SVTs USA-korrespondent Carina Bergfeldt mer opartisk om hon slutar påtala presidentens osanningar? Det anser svenska näthatare, men det är hon naturligtvis inte. Ansvarskännande mediers kärnuppgift är att stå för sanning. Tiger man, relativiserar man bara vad som är sant eller falskt.
Det finns också andra faror i den våg av osanningar som vi ser. En bild ges av att alla folkvalda politiker ofta ljuger, trots att de flesta inte gör det. Men om vi utgår från att alla ljuger, som delar av de sociala medierna gör, försvåras dialog och gemensamma lösningar.
En annan fara är att rationella politiska beslut kräver riktiga fakta på bordet – men om underlaget bara är halvsanningar eller osanningar, vad blir det för konstiga beslut?
En tredje fara med de konspirativa lögnerna är att våldet lättare legitimeras, som när en amerikansk högerextremist i höstas skickade rörbomber till finansmannen George Soros och att antal journalister.
Och i en värld impregnerad av lögner, hur ska vi upptäcka om sanningar plötsligt sägs?
Om vi accepterar att folk ändå bara tror på vad de vill tro på i det som sköljer fram på nätet, vad får vi då för samhälle?
För demokratins skull måste vi kunna enas om vissa sanningar om hur världen fungerar och underlätta för folk att ta reda på om något är sant eller falskt.
Om inte, slutar samhällsordningen att fungera. Historien visar att den dag lögnen blir viktigare än sanningen glider vi över i auktoritära styresformer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
