Sveriges Radio hade lockat en av vår tids journalistikoner, The Guardian-journalisten Nick Davies, till Visby. Davies rullade upp den stora telefonavlyssningsskandalen i Storbritannien.
Hittills har 27 personer arresterats inom ramen för flera omfattande polisutredningar. Skvallerdraken News of The World tvingades helt sonika läggas ner. Regeringen har tillsatt en offentlig utredning under ledning av Lord Justice Leveson om kulturen och etiken (eller bristen på den) i de brittiska medierna.
Svenska Dagbladets Martin Jönsson, som grundligt följt det dramatiska händelseförloppet menade i en artikel i går att Nick Davies besök i Visby är ett slags ”ödets ironi”: För under Almedalen förvandlas banden mellan medier och politiker till ett enda stort jättemingel.
Klas Eklund, en gång socialdemokratisk påläggskalv, men nu ekonom på SEB, påminde för övrigt under veckan om hur dagens Almedalsvecka började 1981 då Socialdemokraterna genomförde sitt första ekonomiska seminarium. 1981 var det bara ett (1) seminarium. 2012 var det över 1 800! Eklund berättade att Socialdemokraterna på den tiden bjöd alla journalister på middag och krogrunda under ledning av partiets presschef Leif Gustavsson som med kreditkortet i högsta hugg skanderade ”follow this card”!
Så visst är Martin Jönssons varning relevant. Allt sedan Washington Post-journalisterna Carl Bernsteins och Bob Woodwards avslöjande av Watergateskandalen 1972 har politiskt maktmissbruk och korruption varit i fokus för det journalistiska sökarljuset.
Politikernas spindoktorer vill förstås prångla ut sin bild av verkligheten. Men Davies pekade på andra och delvis nya hot. Om journalisterna fråndras möjligheterna att granska utspel och faktauppgifter hamnar de i händerna på andra. Den brittiska erfarenheten visar också att privata mediemoguler påverkar politiken. Murdoch har använt sina tidningar för att gynna ”sina” politiker och politiska kontakter för att främja sina egna ekonomiska intressen. Tidningarna startades en gång i tiden för att propagera för en särskild politisk ståndpunkt. I dagens medieföretag är kommersialism ledstjärnan snarare än politik, vinst viktigare än journalistik.
I sin prisbelönta bok ”Flat Earth New” ledde Davies i bevis att bara 12 procent av alla historier som publicerades i brittiska tidningar kollades innan de sattes på pränt. Huvuddelen av artiklarna kom från någon annan nyhetskälla eller var resultatet av någon annan andrahandsuppgift. Inte sällan från någon PR-byrå, företag eller intresseorganisation. Som journalisterna inte hade tid att kolla.
Antalet journalister har minskat drastiskt. Och de som är kvar producerar tre gånger så mycket text som för 20 år sedan. Vilket är skälet till att så många manipulerade och ofta felaktiga uppgifter återpubliceras.
Samtidigt har de brittiska tidningarna successivt pressat gränserna för det acceptabla. Det kommersiella trycket och den hårda konkurrensen om läsarna (inte minst från nätet) har pressat fram allt mer uppseendeväckande och kittlande avslöjanden. Därav de olagliga avlyssningarna. Därav dessa monstruösa intrång i privatlivet.
Nick Davies antydde att det inte bara handlar om några enskilda vildhjärnor utan om systematiska övergrepp utifrån en benhård kommersiell logik.
Seminariet slutade med en fråga som förblev obesvarad. Hur ser en affärsmodell ut som kan möjliggöra framtidens journalistik? Detta var ett av Almedalens viktigaste seminarier. En varningssignal mellan alla mingel och utspel. För tro inte att Sverige är vaccinerat mot det brittiska mediala förfallet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
