debatt Blåbrun retorik är en återvändsgränd för S. Bara en ny ekonomisk politik kan stoppa SD:s frammarsch och få S att börja växa igen, skriver Dennys Bello och Benjamin Ivansson från Reformisterna.
Socialdemokraterna (S) försökte under valrörelsen 2018 vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna (SD) genom att anamma en blåbrun retorik och rikta kängan mot invandrare. Enligt partiets egen valanalys var detta ett av de främsta skälen till att S gjorde sitt sämsta val på över 100 år. De hårda tagen var inte förankrade hos gräsrötterna och väljarna synade bluffen. En välfärdsspurt på slutet såg till att botten åtminstone inte gick ur.
Regeringssamarbetet som slutligen kom på plats har beskrivits som en enad mittfront mot SD. Mycket riktigt och med rätta uteslöts SD från politiskt inflytande de närmsta åren. Men lösningen har inga svar på hur SD:s tillväxt ska stoppas på lång sikt. Utanför Sveriges gränser är det den ekonomiska politiken som betraktas som den centrala förklaringen till växande högerextremism – inte de etablerade partiernas förmågor att utöva parlamentarisk akrobatik.
Forskning har visat att nedmonterad arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadslagstiftning är avgörande faktorer bakom stödet till högerextrema partier i Europa. En svensk studie har också visat att Reinfeldt-regeringens arbetslinje, som ledde till sämre ekonomisk trygghet för många, i kombination med finanskrisen ökade stödet för SD (Dal Bó, Finan, Folke, Persson & Rickne, 2018).
I det senaste valet 2018 valde cirka 40 procent av LO:s medlemmar att lägga sin röst på något av de konservativa partierna Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD) eller Sverigedemokraterna enligt SVT:s vallokalsundersökning. Det är en mer alarmerande siffra för S än det historisk dåliga valresultatet med tanke på att det gäller partiets kärnväljare.
Arbetare är generellt mer progressiva i ekonomiska frågor, men mer konservativa i sociala frågor.
Det finns ett tydligt mönster i arbetares politiska åsikter enligt Katalys rapport I väntan på klasspolitik. Arbetare är generellt mer progressiva i ekonomiska frågor, men mer konservativa i sociala frågor. Ett mönster som existerade långt innan SD kom in i riksdagen. Skillnaden då mot nu är att denna sociokulturella konservatism inte var avgörande för hur arbetarklassen la sin röst, det var annat som vägde tyngre. Exempelvis synen på ekonomiska frågor och klasstillhörighet.
Men i takt med att Socialdemokraterna tonade ned den politiska klasskonflikten och närmade sig det ekonomiska mittfältet försvann de flesta skäl hos konservativa arbetare att lägga sin röst på S. Partiet stod nu långt ifrån dessa väljare både i sociala och ekonomiska frågor, och när arbetare förlorade sin identitet som arbetarklass växte sig istället den nationalistiska identiteten starkare.
För även om S under en längre tid monterat ned det intellektuella ramverket runt klass så försvinner inte klassamhällets problem eller människors behov av att ingå i en grupp. Istället har vi fått ett skifte i det kollektiva “vi och dom”-tänket där stora delar av svensk arbetarklass gått från ett “vi i arbetarklassen i motsats till den ekonomiska eliten” till ett “vi svenskar i motsats till invandrare och det politiska etablissemanget som släppt in dom i landet”. Det politiska samtalet har då börjat handla om fördelningen av resurser mellan svenskfödda och utlandsfödda – snarare än mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare.
Denna utveckling har förvärrats när svensk politik de senaste decennierna fått styras av högerpolitik i ekonomiska frågor men progressiv politik i sociala frågor. En politik som personifierats av Fredrik Reinfeldt (M) och nu senast av Centerpartiets (C) partiledare Annie Lööf. Löften om generös invandring, i kombination med nedskärningar och ökade klyftor, har drivit arbetare i famnen på SD och de på senare tid allt mer konservativa partierna M och KD.
I stället för att erbjuda ett socialdemokratiskt alternativ till denna liberala tankevurpa är vi kvar i en moralisk diskussion om rätt och fel när det gäller synen på invandring. Detta menar vi är en återvändsgränd för S.
Det är orimligt att tro att dessa konservativa arbetare kan vinnas tillbaka genom att anamma blåbrun retorik.
Det är orimligt att tro att dessa konservativa arbetare kan vinnas tillbaka genom att anamma blåbrun retorik. I Institutet för Framtidsstudiers forskningsrapport går det att läsa att de SD-väljare som tidigare har röstat på Socialdemokraterna ligger mer åt vänster i socioekonomiska frågor och stödjer välfärdsstaten. De upplever att de har en svår livssituation och de är oroliga för att invandringen riskerar att försämra deras personliga situation ytterligare genom att dränera det offentliga på resurser.
I ett sådant här läge har S två val om de vill vinna tillbaka den konservativa arbetaren. Antingen att tävla med SD, M och KD om att vara det parti som är mest emot invandrare – en tävling som S har svårt att vinna. Det andra valet är att motbevisa den konservativa arbetaren eller åtminstone öka hens ekonomiska trygghet genom att rusta upp välfärdsstaten, ett val som kräver en helt annan ekonomisk politik än den S för idag.
Migrationspolitiken har haft högst verkliga fördelningspolitiska konsekvenser som främst drabbat arbetarklassen. Bostadsfrågan är ett exempel. LO har i rapporten Har vi råd att bo här? granskat möjligheten för olika sorters hushåll att hyra eller köpa en bostad. Slutsatsen från rapporten är att det är omöjligt för arbetarfamiljer att köpa bostad i storstäderna. Allra värst är situationen i huvudstaden.
Samtidigt har minst sex av tio kommuner någon form av förtur till sina hyresbostäder. Det klart vanligaste skälet till att människor gått före i kön är att dom är nyanlända. Situationen öppnar därmed upp för SD att utmåla nyanlända till syndabockar för bostadssituationen i de delar av landet där det råder brist på hyreslägenheter.
Som socialdemokrater vet vi att den här konflikten inte är given av naturen. Den är ett resultat av materiella omständigheter. Dessa måste ändras genom en ny ekonomisk politik om S ska lyckas övertyga en majoritet av arbetarklassen att vi har råd med invandring. Det räcker inte med att bara säga det. Misslyckas vi med detta får partier som SD rätt i sak när de säger att flyktingar tar resurser som skulle kunnat gå till arbetare och deras familjer.
Socialdemokratin har en historisk uppgift att rikta människors vrede åt rätt håll. Det vill säga mot den lilla ekonomiska elit som i decennier växt sig allt rikare på den extrema borgerliga ekonomiska politik som vi i Sverige kallar för ”mitten”. Sverige är det OECD-land där ojämlikheten har ökat mest sedan 1990-talet.
S måste börja sparka uppåt mot de få individer som gynnats av sänkta skatter, privatiseringar, avregleringar och nedmonteringar av välfärd och trygghetssystem. En uppgift som exempelvis Vänsterpartiet eller LO inte förmår att axla själva. S måste därför ta på sig ledartröjan i arbetet för att mobilisera löntagarna för en ny politisk vision genom att fullt ut företräda deras ekonomiska intressen.
En vision som bygger på insikten om att vi har råd med människor. Genom kraftfulla reformförslag på det ekonomisk-politiska området och ett brett folkrörelsearbete läggs grunden för denna politik som också går hand i hand med kärnan i den socialdemokratiska ideologin: att verka för jämlikhet genom att göra flertalets ekonomiska egenintressen till allmänintresse.
Man ska inte vara naiv. Denna väg kommer att ta tid och det ensidiga fokuset på migration i den offentliga debatten lär bita sig fast i flera år. S trovärdighetsproblem löses inte heller över en natt. Men om invandring är den högst prioriterade frågan för konservativa arbetare bör målet vara att göra den till deras tredje eller fjärde prioritet och ha så stort förtroende vad gäller välfärdsfrågor, att de röstar på S oavsett vad de tycker om invandring.
Så att när den konservativa arbetaren går till vallokalen vill vi att hen ska tänka: ”Jag håller inte med om allt som sossarna säger om invandrare och deras genusflum men de är så mycket bättre när det gäller jobb, bostäder, pensioner och så vidare att jag kommer att rösta på dem ändå”.
Dennys Bello
Benjamin Ivansson
Medlemmar i S-föreningen Reformisterna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
