Enkelt att stoppa vräkningarna

ledare 2008 antog den dåvarande regeringen en nollvision mot barnvräkningar. Men vräkningarna fortsätter år ut och år in, även under rådande pandemi.

Vissa exceldokument borde inte finnas. Hos Kronofogden har det sedan 2008 förts statistik över antalet vräkningar som berör barn. Visst är det bättre att det mäts, än att det sker i det tysta – men det är något alldeles särskilt skrämmande med att se trauman insorterade i ett kalkylark. Förra året låg siffran på 449. Då räknas inte ens alla de som tvingats flytta utan kronofogdens inblandning.

Under pandemin har frågan om vräkningar blivit, om möjligt, än mer akut än tidigare. Bostaden har blivit individens fort i kampen mot viruset. Det är i hemmet vi isolerar oss, tvättar händerna och förhoppningsvis skyddas från trängsel. Ur ren smittskyddssynpunkt är det uselt att tvinga personer från sina lägenheter ut i hemlösheten och trånga tillfälliga lösningar.

Svenska regeringen sticker ut internationellt i att man vägrat sätta stopp för vräkningarna under pandemin.

– Det är bekymmersamt att Sverige, som brukar hålla fanan högt i människorättsfrågor, så tydligt avviker från många andra europeiska länder när det gäller praxis kring avhysningar under coronapandemin, har Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor, sagt i ett uttalande från Amnesty International Sverige.

Det går inte att fortsatt förpassa en så viktig fråga till enskilda hyresvärdar.

Att systemet är trasigt blir extra tydligt när vräkningarna till och med berör barn. Något står fel till när Kronofogden behöver gå ut med rekommendationer till föräldrar i familjer som ska vräkas. Myndigheten tipsar bland annat om att låta barnen vara med och packa för att de ska känna sig förberedda på vräkningen, och att ge dem en chans att säga hejdå till vänner och grannar ordentligt.

Anledningen till att statistik över barnvräkningarna började föras just 2008 var att den dåvarande alliansregeringen antog en nollvision mot barnvräkningarna. Tanken var god – men den verkar inte ha haft sällskap av mycket politisk handlingskraft.

Pia Kjellbom, doktor i socialt arbete och en av de som ingick i regeringens arbetsgrupp för att analysera barnvräkningarna, kallade nollvisionen för ett skämt när hon intervjuades av Dagens Arena 2017. Enligt Kjellbom borde till exempel socialtjänsten fått mandat att stoppa vräkningar, om regeringen verkligen ville ge dem ett vräkningsförebyggande uppdrag.

Dagens regering är inte mycket bättre. Allt ansvar lämpas över på hyresvärdarna. Max Wallenberg, pressekreterare hos Kronofogden, har tidigare sagt till Dagens Arena att han bara kan ”hoppas att hyresvärdar tänker en gång extra och inte vräker barnfamiljer”. Finansdepartementet uppger i samma anda att ”ett stort ansvar vilar på hyresvärdarna”.

Det går inte att fortsatt förpassa en så viktig fråga till enskilda hyresvärdar. Socialtjänsten borde kunna stoppa vräkningar som berör barn. Staten borde hjälpa till med bidrag för de som inte kan betala hyran ihop med långsiktig hjälp med de problem som orsakat uppsägningen.

Idag ska de som blivit vräkta kunna få hjälp av socialtjänsten att hitta ett nytt eller tillfälligt boende, men långa handläggningstider gör att många inte hinner få hjälp innan de vräks. Dessutom känner inte alla utsatta till vilken hjälp de har rätt till. Socialtjänsten har inte heller resurser nog att söka upp alla som blivit vräkta.

Långsiktigt bör socialtjänsten också få tillräckliga resurser för att kunna söka upp vräkta familjer som inte känner till sina rättigheter. Det har sagts i evigheter, och tjatandet tar aldrig slut, men vi behöver fler bostäder som folk har råd med. En nationell strategi mot hemlöshet skulle inte sitta fel, gärna ihop med en bunt lägenheter åt de som behöver dem.

Det mest sorgliga med vräkningar i allmänhet, och barnvräkningar i synnerhet, är att de inte borde vara särskilt svåra att förhindra. Det är inte dyrt – åtminstone inte i förhållande till vad det kostar idag att ordna nya boenden och läka de trauman vräkningarna skapar. Det går om man vill. Det har gjorts i andra länder.

Allt som krävs är politisk vilja och handlingskraft. Dra ett streck i det där kalkylbladet.