Erdogans enmansshow är över

Historiskt när prokurdiska HDP tar sig in i turkiska parlamentet, samtidigt som Erdogans allt mer auktoritära styre stöter på patrull.

Den en gång ostoppbara turkiska ledaren Recep Tayyip Erdogan har av allt att döma flugit för nära solen. Efter tolv år vid makten tappar hans parti AKP den majoritetsposition partiet har haft i det turkiska parlamentet.

Turkiets ekonomiska utveckling har stagnerat och misstag begåtts vid beslut om Syrien och Mellanöstern. Men förklaringarna till AKP:s vikande valresultat får sökas närmare Erdogan själv. Trots ett hårt styrt medieutbud har allt fler väljare nåtts av Erdogans mindre smickrande förehavanden.

Kanske kan det 1 150 rum stora presidentpalatset som Erdogan låtit bygga – trots protester – bäst sammanfatta den arrogans Turkiets president visat upp. Han har också i strid mot konstitutionen ingripit i valrörelsen och kampanjat för AKP:s räkning.

I kombination med en påfallande auktoritär ledarstil, krympande utrymme för oppositionen och en ökad statlig kontroll över landets domstolar har det fått kritiken att växa. När så Erdogan ville driva igenom en ny grundlag som baserar sig på presidentstyre, i stället för parlamentarism, fick väljarna nog och vände AKP ryggen.

Valets verkligt historiska händelse är det prokurdiska partiet HDP:s framgångar. Turkiets parlamentsspärr på tio procent har utgjort en effektiv barriär mot att nya partier ska kunna ta sig in i parlamentet. Nu spräcker HPD med sina 13 procent den gränsen med god marginal.

HDP har under den karismatiske partiledaren Selahattin Demirtas gått i koalition med Turkiets progressiva rörelser. Med målet att bli ett parti för hela Turkiet har man krokat arm med vänsterrörelser såväl som den feministiska- och hbtq-rörelsen för att nå ut till en så bred krets som möjligt (och Turkiet kommer nu att få sin första öppet homosexuella parlamentsledamot).

Stödet i valet har både kommit från den progressiva vänstern i västra Turkiet samtidigt som stödet ökade stort i de östra kurdiska delarna. HDP får 79 platser i det turkiska parlamentet – platser som till stora delar annars gått till AKP. Hos HDP-sympatisörer råder segeryra och partiet har lyckats skaka om det maktkomplex AKP har utgjort.

Turkiet går nu en politiskt oviss framtid till mötes. Inom AKP höjs röster för nyval – samtidigt som det i allra högsta grad är oklart om partiet verkligen har något att vinna på det.

En minoritetsregering kommer dock med stor sannolikhet stöta på patrull i parlamentet – och än så länge är det inget av partierna CHP, MHP eller HDP som signalerat att man kan tänka sig att ingå i en koalitionsregering.

Men klart är att Erdogans enmansshow är över. Den turkiska befolkningen har fått nog av hans auktoritära maktövertagande. När röken efter valet väl har lagt sig kommer Turkiet förhoppningsvis gå en ny politisk vardag till mötes. Där inte ett parti längre kan räkna med att sätta sin prägel på alla beslut – och där progressiva röster hörs tydligare.

Det är i sig värt att fira.