Erdogans janusansikte

När Recep Tayyip Erdogan blev omvald till premiärminister i somras tackade han inte bara väljarna i Turkiet. Från balkongen på partihögkvarter i Ankara tackade han även Balkans och Mellanösterns folk. Ambitionen – att både framstå som en ledare i rak nedstigande led från Ottomanerna inför den turkiska opinionen och samtidigt visa på sina stormaktsambitioner i Mellanöstern – var tydlig.

Erdogan har stöttat revolutionerna i Egypten och Tunisien, uppmanat Mubarak att lyssna på folket, fördömt Syrien och uppmanat al-Assad att upphöra med våldet mot det syriska folket. Allt det här skulle låta bra om inte Erdogan själv och hans AK-parti var ett av det mest korrupta partierna genom tiderna i Turkiet. Det finns omfattande dokumentation som visar hur den turkiska premiärministern, hans familj och partikamrater har fyllt sina bankkonton.

Samtidigt som Erdogan lekte världsförbättrare gjorde han följande uttalade: ”Vårt tålamod är slut. De som inte tar avstånd från terrorism kommer att betala priset.” Det hela handlade om Turkiets gränsöverträdelser i norra Irak då luftvärnet bombade ”kaserner” tillhörande PKK. Det har rapporterats att flygräderna föregicks av artilleribombning. Kriget i Turkiets kurdiska delar har nu pågått i 27 år och den officiella dödssiffran är 40 000. Till det kan man lägga till nedbrända kurdiska byar, människor i internflykt, i djup fattigdom och utsatthet.

Kurdiska politiker sitter alltjämt fängslade i Turkiet. Det räcker med att har skrivit i en tidning som anses stå PKK nära. Fortfarande sitter 50 journalister och författare i fängelse. Att ”lyssna till folket” – som Erdogan uppmanar Mellanösterns diktatorer att göra – borde Turkiets premiärminister själv efterleva.

I en resa till Egypten nyligen skärpte Erdogan tonen ännu mer. Hans indignation över Israels mord på nio turkiska aktivister på båten Mavi Marmara ökar för varje dag som går. Landet har hotat att dra Israel inför internationell domstol för att upphäva blockaden mot Gaza. Det är sant att Israel begår folkrättsliga brott. Men Turkiets egna folkrättsbrott? Hur länge ska den turkiska premiärministern tillåtas hyckla inför omvärldens ögon?

Erdogans iver att sätta andra länder i regionen på plats handlar också om naturresurserna i Medelhavsområdet. Helt nyligen hotade Turkiet Cypern med militär övervakning på grund av landets planer att provborra i Medelhavet. Samma sorts varningar har Turkiet riktat mot Israel.

Farorna med den väg Erdogan har slagit in på handlar inte bara om storhetsvansinnets risker. Den hårda tonen kommer både att fördjupa konflikterna och öka militariseringen i området. Det är det sista regionen behöver.