Eric Sundström: Björklund tar många steg på ojämlikhetens väg

Ökad segregation, läx-rut och avgiftsbelagd undervisning i skolors lokaler. Björklunds skola tar små, men många, steg på ojämlikhetens väg. En väg vi omedelbart borde lämna, skriver Eric Sundström.

Att lämna min dotter på förskolan är en fröjd just nu. Hon är knappt två år och nästan allt är roligt, från att ta på sig skorna själv (kan ta tid) till att hjälpa pappa med cykeln (baklyktan måste tändas oavsett tidpunkt och väder).

I staketet där jag stänger grinden till förskolans gård finns spjälor som är precis lagom stora för morgonens sista puss. Sedan cyklar jag mot jobbet och den första valaffischen jag ser är en given pulshöjare. Jan Björklund är inglasad på en reklamplats precis vid en mataffär. Han ler brett och föreslår att jag ska rösta för skolan.

Det är omöjligt att inte tänka på min dotters kommande skolgång när jag ser affischen. Men för mig har Björklunds leende en effekt som knappast är avsedd. Valets kanske viktigaste fråga är att avsluta Björklunds och alliansens inflytande över den svenska skolan.

Ni känner till Pisa-haveriet, att Reinfeldt förnekar Skolverkets varningar om ökad segregation, att 13 procent av niondeklassarna som gick ut i våras inte är behöriga till gymnasiet. Och att andelen barn till lågutbildade som inte klarar grundskolan har ökat dramatiskt sedan 2005. I dag går nästan hälften av barnen från dessa studieovana miljöer ut nian utan godkända betyg.

När jag cyklar vidare tänker jag på professor Sverker Sörlins uppgörelse med Björklund i Magasinet Arena. Visst har du läst den? Bara rubriken inger hopp: ”Vem var Jan Björklund”. Det kan vara valrörelsens viktigaste text.

Sörlin läser 186 artiklar som Jan Björklund har skrivit om skolan. ”Det står inte ett ord om hur samhällsförändringarna påverkar skolan och hur skolan påverkar samhället”, konstaterar Sörlin. Sedan gör Sörlin en drastisk men relevant jämförelse: Det är som att undersöka hjärtat utan att tänka på att hjärtat bor i en kropp.

Min oro för skolan har egentligen inte att göra med Jan Björklund tal om stora reformer och behovet att vända en atlantångare (parantes: i verkligheten tar det bara ett par minuter att vända en atlantångare). Oron handlar om massor av små steg som ökar ojämlikheten och leder bort från en skola där min dotter och hennes medmänniskor har jämlika förutsättningar på resan mot att bli unga vuxna och medvetna samhällsmedborgare.

Vill du ha konkreta exempel? Du har väl sett S-valfilmen om skolan – en av den sömniga valrörelsens riktiga höjdpunkter? Alltså: Läx-rut blir kvar om alliansen vinner. Bara det är skäl nog att rösta bort Björklund från skolan för all framtid.

I dag skriver Dagens Arenas reporter Johanna Senneby om ett annat av dessa små steg som illustrerar den väg mot ökad ojämlikhet som vi omedelbart måste lämna.

På Kungsholmens grundskola går ett brev ut till alla föräldrar. Föreningen English club erbjuder extra undervisning i globaliseringens gemensamma språk, engelska. De föräldrar som har råd – det kostar en tusenlapp – kan se till att deras barn lär sig bättre engelska i skolans välbekanta lektionssalar när den ordinarie undervisningen är slut. Att skolan upplåter de egna lokalerna avgiftsfritt strider troligtvis mot kommunallagen.

Undrade du i vilka kommuner som English club får göra så här? Vad sägs om Vaxholm, Danderyd, Nacka, Österåker, Stockholm, Lund, Uppsala, Täby och Vellinge.

När vi skiljs vid förskolans grind känner jag förälderns urstarka vilja att ge sitt barn bästa möjliga start i livet. Det är helt naturligt, och vissa föräldrar kommer att använda sin tjockare plånbok till extra läxläsning.

Men att den extra läxläsningen ska skattesubventioneras, eller erbjudas mot betalning i skolans lokaler när de andra lektionerna är slut, är små steg som på sikt gör startpositionen för de små barnen som jag ser genom spjälorna mer ojämlik.

I nästa vecka är affischen på Jan Björklund borta. Huvuduppgiften för nästa utbildningsminister? Att utbildningspolitiken blir hjärtat i en samhällskropp där jämlikheten ökar.