Vi lever i en bananrepublik där vi verkar bli mer och mer avtrubbade. Där en väv av politiker och konsulter enkelt kan göra vinst på våra barns bekostnad.
I förra veckan fick Sveriges medborgare lära sig att de bor i ett land där en tung folkpartist, Bijan Fahimi, startar förskolor på löpande band. SVT:s Uppdrag granskning visade hur vinsten stiger när kostnaden är låg: Knäckebröd och vatten serverades till små barn som ännu inte kan tugga. Det symboliska namnet på verksamheten är ”Hälsans förskola”.
Hälsans förskola har 500 barn och gjorde 8 miljoner kronor i vinst efter skatt under 2011 och 2012. Om vi tar till den enklaste matematiken och rent teoretiskt delar vinsten på antalet barn tjänade ägarna 22 kronor per unge. Varje dag, året om, på våra skattepengar. Hörde du ett pling när en förälder lämnade sin ögonsten på Hälsans förskola? Det var 22 kronor som lät. Hörde du ett avlägset pling på självaste julafton? Ägarna till Hälsans förskola tjänar – enligt detta rent teoretiska exempel – 22 kronor per barn då också.
Men lugn, det blir värre.
Fahimi är inte bara folkpartist utan även ledamot i styrelserna för Svenskt Näringsliv och Almega. Där har du två aktörer som aldrig sover när vinster i välfärden ska försvaras. I det arbetet hjälper gärna SKL:s tidning Dagens Samhälle till.
Mitt under Uppdrags granskning twittrade Dagens Samhälle ut en debattartikel som försvarade Hälsans förskola. Nyhetsmagasinet Fokus har utnämnt tidningens chefredaktör Mats Edman till ”årets politiker”, vilket symboliserar hur Dagens Samhälle alltmer framstår som en kampanjaktör.
Men lugn, det blir värre.
Styrelseordförande för Dagens Samhälle är Henry Sténson – som även är ordförande för Moderaterna i Stockholm. Sténson är även en välkänd toppkonsult som krishanterade liknande skandaler kring Carema och skolkoncernen JB Education.
Trådarna mellan politik, vinstintresse och konsultvärlden har även spunnits på andra sätt. Hälsans förskola har bland annat sin verksamhet i Stockholms stad. Mellan 2007 och 2012 betalade Stockholms stad 60 miljoner till en konsultbyrå som heter Veritas PR & Communications. Syftet var att övertyga stockholmarna om att deras hyresrätter i allmännyttan ska ombildas till bostadsrätter.
Veritas är alltjämt en av de PR-byråer som har det fetaste avtalet – värt runt 1,5 miljoner kronor – för att sköta Stockholms stads ”strategiska kommunikation”. Och vem är VD och huvudägare i Veritas? *Trumvirvel* Bijan Fahimi.
Lugn, det blir värre.
Sveriges viktigaste statliga bolag heter Vattenfall. I en mycket kontroversiell affär som var dålig ur såväl ekonomisk som miljömässig synvinkel köpte Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Prislappen var hisnande 97 miljarder kronor. Det motsvarar 25 000 kronor per hushåll i Sverige.
Affären ska nu, lyckligtvis, granskas av Konstitutionsutskottet (KU) och det finns många frågetecken. En nyckelfråga handlar om vem som hade huvudansvaret för den svenska statens största affär någonsin. Ansvarigt statsråd var näringsminister Maud Olofsson, men ett regerings-PM tyder på att Fredrik Reinfeldt och den övriga regeringen var informerad. Saken behöver utredas och belysas.
Men Olofsson, som alltså genomförde den svenska statens största (och troligtvis sämsta) affär någonsin, vill inte komma till KU.
KU:s uppdrag är att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Olofsson gör en affär som kostar varenda hushåll 25 000 kronor. Personligen tjänade hon 1,7 miljoner kronor om året när den urusla affären genomfördes. I dag sitter hon i statliga LKAB:s styrelse och erhåller en kvarts miljon kronor i årsarvode. Men hon vill inte låta sig störas av statens kontrollorgan KU.
Dessa två härvor – Hälsans förskola och Maud Olofssons vägran att komma till KU – är direkt frånstötande.
Slutsatsen? Vi lever i en bananrepublik där vi verkar bli mer och mer avtrubbade. Där en väv av politiker och konsulter enkelt kan göra vinst på våra barns bekostnad. Där skattepengar som grundplåt gör att 22 kronor tickar in på ett konto varje gång ett barn får hjälp av ta av sig stövlarna i hallen på en förskola. Där ett statsråd tjänar 1,7 miljoner om året när hon gör en affär som kostar varje hushåll 25 000 kronor. Och när affären ska granskas vägrar hon komma och förklara hur skattebetalarnas pengar slösades bort.
14 september finns nog många medborgare som söker en valsedel som kommer att innebära två saker. Vinsterna i välfärden ska regleras ännu hårdare. Före detta statsråd måste självfallet komma till KU – och om de vägrar bör ersättningar för tiden som statsråd (pensioner etcetera) frysa inne.
Sverige känns obekvämt just nu.
FOTNOT: Dagens Arena har nu via SPV erhållit följande information. Efter sina år som statsråd har Maud Olofsson ett så kallat fribrev som innebär att hon får 11 540 kronor i månaden från och med att hon fyller 65 år. Ett anspråkslöst förslag: Fribrevet bör frysas tills Olofsson infinner sig och svarar på KU:s frågor. Och frys Olofssons arvode från statliga LKAB:s styrelse om hon inte kommer när statens kontrollorgan KU kallar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
