Vilken typ av kapitalism som får råda kan bli avgörande för om vi i framtiden kommer att ha innovativa telekomföretag.
De värsta farhågorna som funnits om Ericsson besannades på tisdagen. Det tycks som om all tillverkning i Sverige ska läggas ned. 3 000 jobb försvinner, mest i Borås och Kumla.
Eftersom företaget just nu saknar både vd och personaldirektör har det sagts att Ericsson lider av en ledarskapskris. Men frågan är om det inte mest handlar om en kris för den sorts kapitalism vi har i dag.
När Ericsson startade sin tillverkning i Sverige 1876 stod två saker på topp: innovationsförmågan och att man levde i symbios med staten, genom leveranserna till Televerket. Vi får inte bli nostalgiska, men Ericsson var länge ett exempel på att industrialism och offentligt samhällsbyggande kunde utvecklas sida vid sida.
I dag finns en annan typ av börsföretag. Den finansiella kapitalismen har ersatt den industriella. Hur hög avkastningen till aktieägarna ska bli är ofta viktigare än vad man gör för saker.
Och direktörerna badar i ekonomisk ersättning. Ericssons ledningsgrupp har sedan 2010 misslyckats med att skapa lönsamhet och ta fram nya produkter, men ändå har man fått 1,3 miljarder i ersättningar sedan 2010. Hans Vestberg, vd:n som sparkades i somras, fick 28 miljoner kronor i avgångsvederlag.
För att visa handlingskraft har däremot tusentals jobb kapats i etapper. Men detta och den tankemässiga stagnationen i ledningen har gjort att många uppfinningsrika ingenjörer slutat.
I dag utlovade dock resterna av Ericssons företagsledning en satsning på forskning och utveckling. Hur mycket satsning det blir netto, när man både ska avskeda och anställa nya ingenjörer, återstår att se.
Samtidigt är det bakvänt att som Ericsson ha tillverkning i Estland och Kina och forskningen i Sverige. All historik visar att det blir problem med kvaliteten om man geografiskt skiljer på konstruktion och produktion.
Det är bland annat därför vi nu har en trend som kallas re-shoring, att jobb flyttas hem från Kina och Östeuropa. Under de senaste åren har till exempel mer än en halv miljon amerikanska industrijobb kommit tillbaka till USA. Detta för att hålla kvalitetskraven samtidigt som kinesiska löntagare i dag tjänar mer än för några år sedan.
Det finns en livlig debatt ute i världen om att kapitalismen måste tänka om och tänka nytt.
Detta för att klara ett växande missnöje med svag tillväxt, stagnerande investeringar, och samtidigt det absurda miljonregnet till aktieägare och företagsledningar som bidrar till de växande inkomstskillnaderna.
Industrialismen i Sverige är inte död, trots att den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt för några år sedan förklarade för en utländsk publik: »Vi brukade ha människor i industrin, men de har i princip försvunnit«.
Den nuvarande regeringen är inte riktigt lika kapitulativ, utan satsar 845 miljoner i budgeten på innovationer. Det är bra, men avgörande för om vi i framtiden ska ha innovativa telekomföretag är kanske vilken typ av kapitalism som råder. Alla larmklockor ringer när vi ser Ericssons förfall.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
