Löneandelen har rört sig över tid – även om många menar att den är konstant. Det visar Erik Bengtsson, redaktör för boken “Den sänkta löneandelen”.
Varierar fördelningen mellan arbetsinkomster, alltså lön och andra anställningsförmåner, och kapitalinkomster över tid? Med andra ord: fördelningen mellan arbete och kapital.
Statistikern Arthur Bowley visade i början av 1900-talet att fördelningen i Storbritannien stod stilla decennierna runt 1900. Detta resultat replicerades för andra länder och blev känt som ”Bowleys lag”: löneandelen av inkomsterna varierar inte på sikt, utan bara kortsiktigt, med konjunkturerna.
För en person som är bekant med marxism och idéer om att det finns klassmotsättningar om fördelningen och att maktförhållanden mellan samhällsklasser kan variera över tid, är detta kontraintuitivt. Under den s.k. nyliberala eran, då enligt många mått kapitalägarnas inflytande över samhällets utveckling har stärkts och arbetarnas inflytande minskat, har löneandelen då inte rört sig?
Jo, det har den gjort. Diagrammet ovan visar löneandelen i svensk industri 1900-2000 (den svarta linjen). (Statistiken är bearbetad från Rodney Edvinssons hemsida, www.historia.se) Den gröna prickade linjen är genomsnittet för hela perioden. För att undersöka om löneandelen inte uppvisar olika episoder och epoker under 1900-talet har jag använt s.k. strukturell brytpunktsanalys, som är ett statistiskt verktyg för att lokalisera tidpunkter i tidsserier där serierna ändrar sitt beteende, t ex går från en låg jämviktsnivå till en hög, eller tvärtom.
För löneandelen i svensk industri hittar jag tre brytpunkter under 1900-talet: 1924, då demokratins införande och andra reformer stärkt arbetarklassens förhandlingspositioner och löneandelen ökar till en högre jämviktsnivå, 1961, då välfärdsstatens utbyggnad och fackets styrka leder till att löneandelens jämviktsnivå ökar ytterligare, och 1983, då globalisering och stora ekonomiska och politiska omsvängningar leder till att löneandelens jämviktsnivå minskar.
Medelvärdena för de fyra separata episoderna (1900-24, 1924-61, 1961-83 och 1983-2000) är inritade i diagrammet med blå streckade linjer. Vi ser att löneandelen i början av 1900-talet låg klart under det historiska genomsnittet, 1924-61 låg precis på snittet, 1961-83 mycket högre, och sedan 1983 återigen något lägre. (Att använda en serie som går fram till år 2010 förändrar ingenting i bilden.)
Bilden i USA är liknande, om än inte likadan. Diagrammet nedan (klicka för större bild) visar vinstandelen (dvs 1-löneandelen) i USA:s ekonomi, alltså inte bara industrin, 1929-2011. (Statistiken kan laddas hem här. Definitionerna är delvis olika jämfört med den svenska statistiken, så nivåerna på serierna kan inte jämföras rakt av, men trenderna kan jämföras.) Den heldragna svarta linjen är vinstandelen, den gröna prickade linjen är genomsnittet för hela perioden, och de röda streckade linjerna är genomsnitten för de subperioder som avgränsas av de tre strukturella brytpunkter som hittas. De tre brytpunkterna är 1940, då vinstandelen ökar efter 30-talskrisen, 1969 då vinstandelens jämvikt sjunker, och 1993 när den ökar igen.
2011 är den högsta uppmätta vinstandelen under hela perioden, och alltså omvänt den lägsta uppmätta löneandelen, och detta är det gemensamma mellan USA och Sverige, att löneandelen idag är på en historiskt sett låg nivå och omvänt vinstandelen på en historiskt sett hög nivå.
Erik Bengtsson är doktorand i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet och forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Han är också redaktör för boken “Den sänkta löneandelen”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
