Det är dags att pröva samarbete och kollegialt lärande mellan lärare, skolor och huvudmän istället för konkurrens, skriver Erik Nilsson, statssekreterare, utbildningsdepartementet.
Den senaste veckan har jag medverkat vid två olika paneldebatter om skolresultat och likvärdighet. Jag förvånas av att det finns en stor grupp debattörer som fortfarande på allvar tycks tro på de fria marknadskrafternas magiska förmåga.
I synnerhet bland många nationalekonomer och borgerliga företrädare som tar sin utgångs punkt i New Public Management. De har stor tilltro till att alla aktörer på skolmarknaden agerar utifrån det som den teoribildningen bedömer som rationellt.
Jag tror att vi behöver många vetenskapliga professioners bidrag för att förstå skolsystemet och dess utveckling bättre. Vi behöver både nationalekonomi, statsvetenskap, medicin, beteendevetenskap och pedagogik/didaktik. Men jag tror att trovärdigheten blir större om de forskare som med stor självsäkerhet uttalar sig om skolan satte sig in lite mer i skolsystemets funktionssätt i praktiken.
Vi kan avskriva tanken att kundval och konkurrens driver kvalitetsutvecklingen framåt i skolan.
Låt mig utifrån min tjugoåriga erfarenhet som skolpolitiker i Stockholm, förvaltningschef i Botkyrka och utvecklingschef på Skolverket pröva att formulera några viktiga punkter för ökad förståelse av hur skolmarknaden fungerar:
Föräldrar och elever väljer inte i första hand skola – de väljer klasskamrater.
En skolas betygsresultat är inte ett mått på skolans kvalitet – eller ens på skolans bidrag till elevernas kunskapsutveckling.
Det är svårt att fånga en skolas kvalitet i siffror så att alla föräldrar kan göra rationella val. Skillnader i kvalitet är ofta större mellan olika klassrum i samma skola som mellan skolor.
Det är i första hand resursstarka föräldrar som gör aktiva skolval.
Alla utrikesfödda elever kan inte dras över en kam. Resultatskillnaderna mellan svenskfödda och utrikesfödda elever beror i första hand på de elever som anländer sent till svensk skola. Övriga resultatskillnader kan hänföras till skillnader i föräldrars utbildningsnivå.
Elevgruppens sammansättning har betydelse för resultaten. Elever utgör varandras lärmiljöer.
Varken betyg eller resultat på nationella prov är objektiva och likvärdiga mått på elevers kunskaper. Det finns alltid ett inslag av subjektiv bedömning i rättning av nationella prov, liksom i betygssättningen. Tanken på en central hundraprocentigt objektiv rättning av nationella prov är orimlig så länge som vi strävar efter att mäta kunskapskvalitet och inte bara mängd faktakunskaper i enkla flervalsfrågor som kan rättas maskinellt.
Med 20 år av erfarenhet kan vi väl avskriva tanken att kundval och konkurrens driver kvalitetsutvecklingen framåt i skolan. Det borde vara dags att pröva samarbete och kollegialt lärande mellan lärare, skolor och huvudmän.
Jag vet att det finns nationalekonomiska forskare som har riktat kritik mot skolmarknadens sätt att fungera. Det är dumt att dra en hel vetenskaplig profession över en kam. Det som jag reagerar på är hur en ekonomisk teoribildning kan få så stort genomslag och att en del forskare fortfarande inte har sett marknadsmekanismernas baksida. Ni har också viktiga kunskaper att bidra med – men kanske ska ni komplettera era teoretiska modeller med lite studiebesök i skolverkligheten. Säg till så kan vi fixa det…
Erik Nilsson, statssekreterare i utbildningsdepartementet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
