Erkänn kulturens roll i kristider

debatt Det är anmärkningsvärt att det inte finns någon övergripande nationell krisplan för hur kultursektorns arbete ska fortgå även under extraordinära omständigheter, skriver fackförbundet DIKs ordförande Anna Troberg. 

DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor är sedan ett år tillbaka medlem i den partipolitiskt obundna organisationen Folk och Försvar. Just nu pågår deras årliga rikskonferens där säkerhetspolitik, krisberedskap och totalförsvar diskuteras. Av de drygt hundra medlemmarna är DIK de enda med ett tydligt kulturellt fokus. Vi hoppas att fler ansluter sig. Kultursektorns bidrag till Sveriges totalförsvar bör nämligen få det erkännande och de resurser det förtjänar. Efter snart två års pandemi och med de erfarenheter vi gjort under den tiden borde det vara självklart att inkludera kultursektorn i landets beredskapsarbete och totalförsvar.

Kultur bidrar till bättre psykiskt och fysiskt välbefinnande. För människor i ett samhälle i kris kan kulturen vara oumbärlig. Under pandemin har många kultursammanhang varit saknade, men tillgången till kultur om än på nya sätt – hemkörda bokpåsar, digitala museivisningar, strömmad teater – har också gjort livet mer drägligt för många människor under långa perioder av isolering och social distansering.

Där kultursektorn borde ha kunnat luta sig mot krisplaner och ett tydligt ledarskap har i stället tvingats till ad hoc-lösningar.

I kultursektorn finns kompetens som kan ge både enskilda individer och samhället extra skydd. Bibliotekarier är informationsexperter. De kan hitta, verifiera och värdera information, och stärka befolkningens källkritiska kunskap. Det är ovärderligt i en värld där tillgången till korrekt information kan vara skillnaden mellan liv och död. Desinformation dödar, det visar om inte annat den sorgliga vaccinationsdebatten.

Dessutom bevarar kultursektorn vårt gemensamma minne. Arkiv och museer runt om i landet tillgängliggör information och har kunskap om hur samhället löst liknande kriser tidigare. Under pandemin har ny information om just den här krisen samlats in för att stärka kommande generationer i de prövningar de kommer att möta.

Kultursektorn bidrar redan till Sveriges totalförsvar, men utan erkännande och de särskilda resurser som krävs för att tryggt kunna bidra fullt ut. Under pandemin har det blivit uppenbart att sektorn ofta tas för given och att exkluderingen ur beredskapsarbetet fått negativa konsekvenser. Allmänhetens tillgång till kultur och information har drabbats, liksom arbetsmiljön för de som arbetar inom sektorn.

Där kultursektorn tryggt borde ha kunnat luta sig tillbaka mot krisplaner och ett tydligt ledarskap från politiker och arbetsgivare har personalen i stället tvingats till ad hoc-lösningar. I många fall har man trots usla förutsättningar kortsiktigt lyckats ställa om verksamheten förvånansvärt väl, men bristen på beredskap har bidragit till stress och otrygghet som ingen ska tvingas uppleva på jobbet.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns någon övergripande nationell krisplan för hur kultursektorns arbete ska fortgå även under extraordinära omständigheter. Det är politikernas ansvar. Lika anmärkningsvärt är att många arbetsplatser saknar beredskapsplaner. Det är arbetsgivarnas ansvar.

Det är dags att erkänna kulturens centrala roll i kristider – inte med ord, utan i handling. Regeringen måste ge ansvariga myndigheter tydliga uppdrag att inkludera kultursektorn i Sveriges beredskapsarbete och säkerställa att det på alla nivåer finns både krisplaner och adekvata resurser för detta. Detta handlar inte om en instrumentalisering av kulturen, utan om att skapa reella möjligheter för sektorn att kunna verka tryggt, bidra till människors välbefinnande och stärka det demokratiska samhället – göra det den alltid gör bäst – även i kristider.

Anna Troberg är förbundsordförande i DIK