ledare Riksrevisionen har kritiserat systemet med ersättningar per diagnos, eftersom det leder till diagnosinflation. Trots det fortsätter flera regioner med modellen.
Region Dalarna vill lösa problemet med köer till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) genom att öppna verksamheten för privata aktörer. Köerna beror till viss del på personalbrist men enligt regionrådet Sofia Jarl (C) också på arbetssätt.
Hon hoppas med hänvisning till erfarenheter från primärvården att vårdval med etableringsfrihet för privata aktörer ska bidra till att kapa köer och höja kvaliteten. Trosvisst påstår hon att ”Vårdval har visat sig öka jämlikheten då alla har en möjlighet att välja oberoende av ekonomisk status.” Hon har fel. Centerpartiet borde plocka fram Riksrevisionens granskning av vårdvalsreformen från 2014. Där ställdes frågan om vårdutnyttjandet blivit mer jämlikt. Svaret var kort och koncist:
”Vårdutnyttjandet verkar bli mer ojämlikt i vården som helhet”
Det är sant att vårdval ökat tillgängligheten i vissa grupper, men det är långtifrån självklart att det handlar om de patienter som har störst behov. Riksrevisionen beskrev effekterna med orden:
”När efterfrågan på vård fått styra har relativt friska individer från gynnade samhällsgrupper ökat sin andel av vårdkonsumtionen”
Det börjar bli ledsamt att se hur den borgerlighet som hyllar marknadslösningar verkar fullständigt oförmögen att ta till sig ens de enklaste marknadsekonomiska samband.
Privatisering i sig är alltså inte någon mirakelkur. Med vårdval öppnas för en efterfrågestyrd vård, tvärtemot intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen. Nu handlar inte beslutet i Dalarna bara om privatisering i sig utan också om en ersättningsmodell som ska ge vårdgivarna ersättning per diagnos. Alldeles oavsett privatisering är det en stor sak med uppenbara risker. På samma sätt som höga ersättningar per besök riskerar att premiera enkla patienter med enkla besvär är risken nämligen stor för att ett privatiserat BUP premierar snabba och många diagnoser.
Det börjar bli ledsamt att se hur den borgerlighet som hyllar marknadslösningar verkar fullständigt oförmögen att ta till sig ens de enklaste marknadsekonomiska samband. Det här är nämligen inte svårt. Det saknas heller inte underlag som regionpolitiker kan använda för att undvika marknadslösningar som vi redan vet kommer att ge oönskade effekter.
Riksrevisionen jämförde i sin rapport om vårdval i primärvården från 2014 utvecklingen av psykiska diagnoser i regioner med olika ersättningsmodell under en fyraårsperiod. Det skiljde stort. I Västra Götaland, där varje diagnos gav extra ersättning, ökade antalet diagnoser med 84 procent. I Stockholm, som inte hade någon sådan ersättning, var ökningen betydligt mer modest, 34 procent.
Riksrevisionen visade också hur 58 procent av läkarna på undersökta vårdcentraler med ersättning per diagnos uppgav att de kände sig ”tvingade att sätta fler diagnoser än vad som var motiverat”. Läkare som intervjuats beskrev en diagnosinflation som kan förklaras av både medveten och omedveten överdiagnostisering.
Riskerna med vårdval och ersättning per diagnos riskerar dock att få mer långtgående konsekvenser än att leda till en omotiverad omfördelning mellan patientgrupper och överdiagnostisering. På längre sikt riskerar modellen också att minska de medicinska journalernas värde som informationsbärare till framtida vårdgivare. Riksrevisionen konstaterade krasst:
”Påverkar ersättningssystemen antalet satta diagnoser innebär det också att diagnoser har blivit ett sämre mått på sjuklighet.”
Sett ur ett folkhälsoperspektiv är det en mycket allvarlig utveckling.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
