Regeringens satsningar mot ungdomsarbetslösheten är både dyra och ineffektiva. Regeringen måste nu instruera Arbetsförmedlingen att samverka med kommunerna, skriver Esabelle Dingizian (MP).
I Sverige finns 120 000 unga mellan 16 och 25 år som varken arbetar eller studerar. Gruppen har vuxit stadigt med 40 procent åren 2007 till 2010. Situationen för dessa unga människor är nedbrytande. De lever av försörjningsstöd eller aktivitetsstöd eller också blir de försörjda av sina föräldrar.
Regeringens insatser har hittills inte löst problemen. I stället slussas ungdomarna runt utan att någon tar ansvar. Miljöpartiet anser att vi måste utveckla system som gör att staten i samarbete med kommunerna ger de unga möjlighet att växa och utvecklas genom jobb och egen försörjning.
Regeringens mest kostsamma åtgärd mot ungdomsarbetslösheten är halverad arbetsgivaravgift för den som anställer en ung person. Den kostar 16 miljarder kronor om året. Men för de unga som står längst från arbetsmarknaden har miljarderna ingen effekt, eftersom de inte ens blir kallade till jobbintervjuer.
Den så kallade ungdomsgarantin är ett misslyckande. Många unga känner att Arbetsförmedlingen inte har något att erbjuda dem och går inte ens dit. Andra har varit inskrivna garantitiden ut, utan att de fått arbete eller annan sysselsättning. I stället hänvisas de vidare till Fas 3. Regeringen konstaterar själv i sin budgetproposition att aktivitetsnivån i ungdomsgarantin är för låg. Ändå sa Fredrik Reinfeldt i partiledardebatten att han var stolt över Arbetsförmedlingens omfattande resurser.
Ytterligare en misslyckad åtgärd är nystartsjobben, där arbetsgivare får ett stöd som motsvarar två gånger arbetsgivaravgiften om de anställer unga mellan 20 och 25 år. Trots detta lockbete är det få som erbjudits nystartsjobb. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) är förvånad över att arbetsgivare inte vill ställa upp trots att det är så billigt att anställa. Företagen måste ta större ansvar, anser hon.
Ungdomsminister Nyamko Sabuni (FP) skrev i somras att det största problemet är att kommunerna gör för litet för de många unga som varken arbetar eller studerar. [p1] Hon har tillsatt en utredning för att förtydliga ansvaret mellan staten och kommunen. Men det behövs inte fler utredningar, det är bättre att lära av de goda exempel som trots allt finns.
En ny enkätundersökning från Sveriges kommuner och landsting (SKL) visar att 93 procent av alla kommuner satsar pengar på arbetsmarknadsåtgärder, och att många kommuner efterlyser ett bättre samarbete med Arbetsförmedlingen. Det är alltså inte hos kommunerna det brister i första hand.
I bland annat Östersund och Södertälje finns redan i dag framgångsrika samverkansmodeller för att få unga i arbete. De bygger på att kommun och Arbetsförmedling gör en samlad bedömning för varje ungdom. Det har visat sig ge synergieffekter, många kommer ur passiviteten när de blir sedda och bemötta utifrån sina individuella behov.
Miljöpartiet anser att Arbetsförmedlingen ska åläggas att ta initiativ till lokala samverkansavtal med kommunerna för att unga som varken arbetar eller studerar ska få ett bättre och mer individanpassat stöd. Sådana samverkansavtal ska även inkludera det lokala näringslivet för att bli framgångsrika.
Regeringen måste använda de samverkansmodeller som visat sig framgångsrika för att nå och stötta arbetslösa unga. Målet är att så snabbt som möjligt ge varje ungdom en chans att ta nästa steg. Alla unga har rätt att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Esabelle Dingizian (MP), ungdomspolitisk talesperson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
