Etiopiens sak är vår

ledare Inbördeskriget i Etiopien hotar att slita landet i stycken. Enda möjligheten till räddning är fredssamtal som involverar fler än den etiopiska regeringen och TPLF. 

För drygt ett år sedan inledde den etiopiska armén sin attack mot den nordliga provinsen Tigray. Landets premiärminister och tidigare mottagare av Nobels fredspris, Abiy Ahmed, försvarade angreppet med att det krävdes våld för att desarmera den regionala rebellrörelsen TPLF.

Enligt de första rapporterna från regeringen i Addis Abeba slogs TPLF snabbt i spillror, men uppgifterna var svåra att verifiera. Inga journalister tilläts att besöka krigszonen och både internet och mobiltelefonin stängdes ner.

Under många årtionden har Etiopien varit ett av Sveriges viktigaste biståndsländer.

I dag står det klart att sanningen var en annan. Kriget har fortsatt och fler än 50 000 människor har dödats, två miljoner människor har drivits på flykt och flera vittnesmål talar om en annalkande svält. Läget för dem som hotas av hungersnöd har dessutom förvärrats av att den etiopiska armén stoppat flera av FN:s humanitära hjälpsändningar.

Även påståendet om att TPLF skulle vara utslaget har visat sig vara felaktigt. Tvärtom har TPLF återtagit kontrollen över stora delar av Tigray och rör sig nu i riktning mot Addis Abeba. Nyligen intog rebellrörelsen de två strategiskt viktiga städerna Dessie och Kombolcha och befinner sig nu bara ett 15-tal mil från huvudstaden. Den norska fredsforskaren och experten på Etiopien, Kjetil Tronvoll, säger i tidningen Omvärlden att den etiopiska regeringen i princip är uträknad. Han själv tror att det bara handlar om dagar innan Addis Abeba faller.

Enligt de senaste uppgifterna har premiärministern Abiy Ahmed lämnat huvudstaden och överlämnat styret till vice premiärministern Demeke Mekonnen. Abiy Ahmed har förklarat att han rest till fronten för att leda militären, men det är oklart var han befinner sig. I internationella medier spekuleras det om att han är på väg att lämna landet.

Den eskalerande väpnade kampen mellan federala regeringsstyrkor och TPLF har skapat nya konfliktmönster. Flera regionala rebellgrupper har dragits in i konflikten. TPLF har fått understöd av oromogruppens milis OLA, men OLA har också en egen agenda och vill öka självständighet för provinsen Oromia. I Etiopien finns dessutom en rad andra etniskt grundade miliser och på flera platser i landet har våldet flammat upp. Även grannlandet Eritrea är en part i kriget. Eritreanska trupper har samverkat med den etiopiska armén och attackerat TPLF inne i Tigray, det vill säga på etiopiskt territorium.

Länge hyllades premiärminister Abiy Ahmed av USA, nu har Biden infört ekonomiska sanktioner mot landet. Även EU har ändrat tonläge och Europarlamentet krävde nyligen långtgående blockader. Den ökade pressen från USA och EU har skapat antivästerländska känslor i huvudstaden. Det har också inneburit att Abiy Ahmeds band till Kina, Förenande Arabemiraten och Turkiet har stärkts. De kinesiska investeringarna är avgörande för landets ekonomi, Förenade Arabemiraten har öppnat en luftbro för att leverera vapen och Turkiet har försett den etiopiska armén med drönare som används i kriget mot TPLF.

Hittills har alla försök till medling slagits i spillror. För det senaste misslyckandet stod Afrikanska unionens fredsmission ledd av den tidigare nigerianska presidenten Olusegun Obasanjo. Hans förslag om att de involverade trupperna skulle retirera visade sig dessvärre sakna uppbackning. För närvarande är det svårt att se vad som ska få striderna att ta slut. Risken är att Etiopien spricker upp och balkaniseras. I värsta fall destabiliseras hela Afrikas horn. Kjetil Tronvoll menar att det bästa nu vore att Etiopien blir en slags konfederation där varje delstat är suverän, ungefär som inom EU.

Under många årtionden har Etiopien varit ett av Sveriges viktigaste biståndsländer. Det har skapat särskilda band mellan Etiopien och Sverige. I Sverige lever också kring 40 000 personer som antingen är födda i Etiopien eller som har minst en förälder som är det. Nu behövs det svenska engagemanget för Etiopien mer än någonsin. Även om utsikterna kan förefalla små handlar det om att använda EU för att försöka få igång nya fredssamtal, där fler inhemska parter än den federala regeringen och TPLF bör delta.